Alla kan laga mat

I mer än tio år har nästan samma gäng matglada herrar träffats på torsdagskvällarna. Många förtroenden har delats över grytorna, och förutom att laga mat har de lärt sig dukning, näringslära och knivslipning. Och till och med att stycka en bäver.

Doften av frästa skaldjur gör det lätt att hitta vägen till köket på Medborgarskolan i Trollhättan. Här förbereder Peter Larsson (t.v.) och Hans Kürzl kvällens middag: mole pablano, mexikansk husmanskost

– Jag droppar några stänk lime i såsen för att få lite syra, blir det bra?

Peter delar en lime och pressar den över tomater, vitlök, sesamfrö och chiliflakes.

– Jajamensan, säger Hans. Det blir finfint.

Det märks att de känner varandra väl, och de pratar och skrattar samtidigt som de hackar och rör. Normalt sett är de tio herrar som träffas, men eftersom den sex tillfällen långa kursen just har avslutats, är de för kvällen bara två.

– Vi är en salig blandning av yrken och erfarenheter och det brukar tjötas mycket över grytorna. Samhällsproblem, allvar och roliga historier, berättar Peter.

– Mat är både glädje och gemenskap. Det blir bra möten och också stor tillfredsställelse när man lyckas med en rätt och sedan äter den gemensamt, instämmer Hans och strör hackad mörk choklad i såsen som får smälta ned.

– Men den får inte koka! Då blir det grynigt, förmanar han.

Annars försöker han att ha så få pekpinnar som möjligt. Att lära ut utan att tjata och att aldrig bli irriterad. För alla kan laga mat, det hävdar Hans i varje fall.

– Man får inte ta bort glädjen genom att vara för petig. Hittills har jag aldrig haft en elev som varit helt omöjlig i köket. Så länge intresset finns brukar det gå bra.

Själv har han ett förflutet inom restaurangbranschen och startade den populära kursen Matglada herrar för 13 år sedan.

Varje kurskväll börjar med att de pratar igenom receptet och sedan delar in sig i grupper. Lagar förrätt, huvudrätt och efterrätt. Dukar, äter, städar och diskar. Under terminen är det vissa moment som ska hinnas med: att göra egen majonnäs, filea fisk, olika grundsåser och att steka kött. För Hans har det blivit en utmaning att variera innehållet över åren.

– Hittills har jag aldrig gjort samma rätt två gånger, säger han.

Peter är en av hans mest trogna elever och har precis avslutat sin tjugonde termin.

– Nej, jag är inte fullärd än! Även om jag blev stolt när jag fick laga mat till trettio personer på en nyårsfest härförleden. De behövde någon som kunde göra sås som passade till rådjur och ringde mig!

Det sägs att vägen till mannens hjärta går genom magen. Det stämmer säkerligen för kvinnans hjärta också. För få saker är så trevligt som att bjuda på något gott som man själv har tillrett.

– Det var en av anledningarna till att jag anmälde mig. Jag ville kunna göra en god middag till familj och vänner utan att vara rädd för att misslyckas, säger Peter och skrattar.

– Men det händer ju att vi misslyckas också. Jag gjorde chiliglass som blev så stark att alla satt och tog sig på tungan!

Allra flest skratt blir det när bävern kommer på tal.

– Jag hade fått erbjudande om att köpa en fryst bäver, berättar Peter. ”Du som går matlagningskurs kanske vet hur man tillreder en sådan?” Det gjorde jag inte, men jag frågade Hans och han visste.

– Jag är jaktintresserad och tyckte att det var roligt att göra något lite ovanligt. Men av tjugotvå kilo kött blev det inte så mycket kvar, konstaterar Hans.

Innan bävern så småningom kom på tallriken – som förrätt på en middag med inbjudna damer – var turerna många. Både när det gällde att hitta lämpligt frysutrymme till den otympliga tingesten och att stycka och flå den.

– Den smakade väl inte så där värst gott, erkänner de båda, men skoj var det. Och lärorikt!

Text: Carina Haglind Ahnstedt Foto: Sofia Sabel