Från byrålådan till bokhyllan – Margaretas liv blev en barnbok

Allt började för runt tio år sedan när hon började berätta om sin uppväxt för barnbarnen. Tack vare kursen ”Skriv ditt liv”, en entusiastisk kursledare och inspirerande kurskamrater har hennes minnen nu blivit till en barnbok.– Jag har fått så många positiva kommentarer från de som läst boken. De vuxna tycker den är alldeles lagom spännande och barnen lever sig in i berättelserna och vill veta hur det går, säger Margareta Fritze.

När grisen Nisse kom till skolan - en barnbok av Margareta Fritze

Foto: Mariana Junell

Att skriva en bok är inget som görs i en handvändning. Det vet Örebrobon Margareta Fritze, som i november 2016 äntligen fick se sina uppväxtberättelser i färdig bokform. ”När grisen Nisse kom till skolan” innehåller fjorton fristående kapitel med både glädje och sorg, elakheter och otäckheter i en alldeles lagom blandning.– Tänk att jag hann fylla 70 år innan jag fick till en bok, säger Margareta med ett skratt. Det är verkligen tack vare skrivkursen. Lotta Kaliff som höll i kursen var så entusiastisk och fastnade för mina historier. ”Det här måste du se till att berätta ordentligt om, det får inte bli liggande i byrålådan”, sa hon, berättar Margareta.

Vi ska börja från början. Margareta, som bott i Örebro hela sitt vuxna liv, växte upp i Ås församling, cirka en mil utanför Östersund. Livet i den lilla byn Dille på 50-talet är det som ligger till grund för boken.– Min sonhustru ville att jag skulle skriva om mitt liv och min uppväxt för barnbarnen. Jag brukade berätta för dem om när jag växte upp på landet, och de kallade det för sagor. Det var något fantastiskt och låg så långt bort från deras verklighet, säger Margareta.

I en bok med förtryckta rubriker var tanken att hon bland annat skulle fylla i vilka som varit hennes förebilder när hon var liten. Det var dock ett upplägg som inte passade för Margaretas berättande.– Det var något helt annat att växa upp på landet, jag började skriva ner mina minnen på egen hand istället. Jag åkte på semester till Cypern under en månad och satt i lugn och ro på stranden och skrev.

Skrivandet tog fart, men Margareta kände samtidigt att hon inte riktigt lyckades ta sig vidare. Hon började då, runt 2006-2007, på kursen ”Skriv ditt liv” på Medborgarskolan i Örebro, något som var oerhört stimulerande och avgörande för att boken skulle bli till.
– Vi fick inspiration när vi lyssnade på varandras historier och diskuterade det vi skrivit, säger Margareta. Det var så gripande och spännande berättelser och vi hade levt så olika liv. Vi är samma grupp som hållit ihop mer eller mindre sedan dess. Hela gruppen peppade mig otroligt mycket till att göra boken.

Hennes bästa tips till andra som har liknande idéer och minnen och kanske rentav manus i byrålådan, är kort och kärnfullt.– Man ska låta hjärtat råda, och skriva om det man verkligen vill berätta om.

Minnena i boken är hämtade från Margaretas tidiga barndom och sträcker sig fram till tonåren. Mycket har hänt i lilla Ås sedan dess.– Då fanns det bara bönder där. Nu har det vuxit till ett samhälle med folk som pendlar in till Östersund för att jobba. Gården har gått i arv i släkten. Nu är det min systerson som har den och det har faktiskt blivit ett naturbruksgymnasium där det finns islandshästar men inte en enda ko längre.

Margareta jobbade tillsammans med grafikern Ewa Carlsson och grafiska formgivaren Ida Pålsson. Att ha med bilder var en självklarhet. I boken, som gavs ut av Jengel Förlag AB i Östersund, finns akvarellbilder som betyder mycket för slutprodukten.– Bilderna fångar verkligen känslan och är ett riktigt tillskott. De säger så mycket, tycker Margareta. – Jag funderade över bokens målgrupp, fortsätter hon. Den passar från fyra års ålder, men sedan slog det mig att den här boken faktiskt är perfekt för far- och morföräldrar att läsa för sina barnbarn och barnbarnsbarn och samtidigt minnas tillbaka till sin egen barndom.

Även om det förekommer både sorgsna och hemska episoder i boken, har Margareta varit mån om att inte skrämma sina läsare och försökt hitta ljusa punkter även i det otäcka.– Jag vill gärna att man ska ha någon slags ”good feeling” efteråt, säger hon och berättar vidare att hon inte hade någon egentlig deadline men väl en målsättning med boken.– Jag tänkte att den skulle bli klar innan barnbarnen blev stora.Det målet nådde hon, och mottagandet kunde inte ha blivit bättre. – Äldsta barnbarnet är 10 år idag och har bestämt sig för att bli författare, säger Margareta stolt.

Text: Sigrid Josefsson