Maria vågar flyga

Maria Lundqvist blir rörd av att kallas folkkär. Och kärleken är besvarad. Hon säger att hon är kär i folket, och att det viktigaste mötet sker på de små scenerna nära publiken. I vår gästar hon Medborgarskolan med föreläsningsföreställningen Att våga flyga.


Maria Lundqvist är en av våra mest kända och prisade skådespelare. Vi har sett henne i komedi, drama och musikal, på film, tv och landets alla stora scener. Ändå är hon mest stolt över att föreläsa – eller föreställningsföreläsa, som hon kallar det. För det är där och då, i det nära mötet, kanske i en kal konferenssal i en småstad, som hon känner att hon når ut.

– Jag står där med mina egna texter och sånger och det är utlämnande och svårt eftersom jag måste vara så lyhörd. Men det är också helt underbart för att jag i min konst får vara så direkt med publiken. Det är som en fotbollsmatch, eller som att älska. Jag märker direkt om jag berör. Om en replik inte riktigt når fram, ja, då får jag passa nästa lite annorlunda.

Föreställningen handlar om att våga ta nya steg i livet, om smärta, glädje, rädslor och lärdomar och om att det ibland kan vara nödvändigt med en vit lögn. Mitt i alltihop dyker hennes rollfigur bibliotekarien Sally Santesson upp.

– Hon är gränslös på ett positivt sätt och vågar släppa kontrollen. Samtidigt är hon handlingskraftig och löser olika situationer som uppstår. Alla skulle våga vara lite mer Sally. Dessutom har hon blivit mitt eget varumärke. Så fort jag tar på mig den röda kjolen hör jag publiken viska: ”Sssally”.

Inspirationen till Sally kommer från faster Klara, hennes farfars syster, som var gänglig och okysst men en fantastisk person som inte alltid fick den uppmärksamhet hon förtjänade. Överhuvudtaget vill Maria Lundqvist gärna lyfta fram kvinnor i 40–60-årsåldern, en grupp som hon tycker att det finns mycket att berätta om men som oftast glöms bort. För skådespelare är det helt krasst så att det finns färre roller för kvinnor över 45 år. Och rädslan finns även hos henne, för vad händer om ingen frågar: Vill du vara med?

– Då gäller det att driva sina egna projekt. Just nu skriver jag manus till en dramakomedi, Kvinnor på gränsen till framfall, där jag vill fånga det kvinnliga med både allvar och humor och visa att vi faktiskt är ganska intressanta varelser när vi kommit upp över 40, även om inte alla tror det.

Själv har hon blandade känslor för att åldras. Just nu mår hon fantastiskt bra, och tycker att tiden på ett sätt har varit på hennes sida. Det som ansågs fult när hon var tonåring – lång, smal, blek, fräknar och rött hår – ses i dag som snyggt och lite exotiskt. Ginger.

– Jag har aldrig varit så där Hollywoodsnygg, och på ett sätt är det nog lättare för mig att bli äldre eftersom jag aldrig har fått roller bara för att jag är vacker utan för andra kvaliteter. Samtidigt kan det kännas tråkigt att titta i spegeln. Rumpan åker ned, det rynkar sig vid knänoch armbågar. Det är klart att min kropp förändras, men om det också innebär att den inte kan vara attraktiv för en man – en yngre man – ja, då får vi tänka om.

Det är just en speciell yngre man vi talar om. Sedan sex år lever Maria Lundqvist med skådespelaren Kristoffer Hellström, som är 21 år yngre. Hon är lite trött på att få frågor kring det. Tycker att medierna, och för all del folk i allmänhet, gör för stor affär av åldersskillnaden.

– Kärlek har inget bästföre- datum. Det är det mentala mötet som betyder något. Sedan får vi leva med att vi har olika erfarenheter och är olika personer, så är det ju i alla förhållanden. Men jag har också haft fördomar kring det, funderat över vad en del äldre män ser i sina yngre kvinnor, men jag har fått tänka om.

– Samtidigt är jag också rädd, får det vara så här bra? Hur blir det om 20 år? Ska han köra runt mig i rullstol? Men ingen vet vad som händer, man kan få cancer, man kan dö, det går inte att spekulera om. Varför ska jag gå runt och vara rädd för att bli lämnad? Det kan lika gärna vara jag som väljer att gå.

Familjen betyder otroligt mycket för Maria Lundqvist och hon har brottats med mycket skam och skuld efter att hennes 24-åriga förhållande tog slut. Just nu lever hon ett varannanveckasliv med två av sina fyra barn. Att hon under så många år hann med kärnfamiljsliv – med segelbåt, katt, guldfisk och vandrande pinnar – och samtidigt gjorde karriär, det känns otroligt.

– Jag har betalat ett högt pris för att flänga fram och tillbaka, men jag har haft en bra partner att dela ansvaret med och har också kunnat vara ledig i långa perioder. Jag är stolt över att jag har varit närvarande i sagoläsning, läxläsning och pojkvänsbekymmer, men visst kostade det på ibland. Hur mycket förstod jag inte fullt ut förrän efteråt.

Hon beskrivs ofta som en av våra mest folkkära skådespelare, något som gör henne rörd och ödmjuk eftersom det ger henne möjlighet att förändra och beröra. Att vara kritisk, lustig eller allvarlig och ändå nå fram. Vad vill du att de som går på Medborgarskolans föreställning ska få med sig?

– En stor varm tillförsikt och en känsla av att det är härligt att vara levande, men att det kräver sitt mod. Att de har skrattat mycket.

Text: Carina Haglind Ahnstedt Foto: Baldur Bragason