Skarpt läge i skogen

Förra året tog 11 700 personer jägarexamen, många av dem hos Medborgarskolan. I höstas anordnades också jaktdagar, bland annat i Skattmansö. Flera nyblivna jägare fick då prova jakt på riktigt för första gången – och fällde en älgkalv.

Jaktlaget dras gemensamt den fällda kalven ur skogen.

Det är kallt och småregnigt i granskogen och dessutom långt förbi lunch. En brasa tinar stela fingrar och den enorma kaffepannan står redo bredvid, liksom ett par stora korvpaket.

Då smäller skottet. En älgkalv har skjutits. Kon och ytterligare en kalv är fortfarande kvar på jaktmarken så några av jägarna tilldelas nya pass för att täcka in området bättre. Spänningen syns i varenda blick och hörs i varje kort kommentar. Lunchen känns långt borta.

De flesta i laget om elva personer är noviser; en del är ute på sin första jakt, andra har varit med på dagjakter ett par gånger. De har tagit sin jägarexamen på Medborgarskolan, de är tätortsbor och de saknar tillgång till jaktmark. Markägaren Uppsala Akademiförvaltning har ställt sin mark till förfogande, och skogvaktaren Göran Sandberg är jaktledare.

– Det är härligt att äntligen få jaga. Det har jag önskat att få göra i många år, men hälsa, jobb och ekonomi har inte tillåtit det tidigare, säger Michael Eriksson, som liksom majoriteten i jaktlaget är omkring 50 år, samtliga män.

Oskar Lierud är en av de yngre jägarna. Han är omtumlad efter ett nära möte med älgkon och hennes två kalvar. De stora djuren dök upp ljudlöst bara tjugo meter ifrån honom där han satt. Oskar hade kalven på kornet men avfyrade aldrig skottet. Han fick därför njuta av synen av tre älgar som med majestätiska kliv avlägsnade sig från platsen där de kunde ha dött.

Någon skulle kanske ha grämt sig, men inte han.

– Sekunderna efter skottet, mellan liv och död, är väldigt långa, säger han.

Han får beröm av Göran Sandberg – så ska en god jägare tänka. Och som en god jägare höll Oskar också inne med skottet eftersom han inte fick ett bra läge.

– Det finns massor av anledningar att ta jägarexamen, inte minst får man lära sig mycket om ekosystemet i Sverige, om vilt och om den svenska naturen. Om människans roll i den. Naturupplevelsen är det viktigaste. Jag vill prova att jaga, men jag får se längre fram hur jag fortsätter, berättar han.

Jonas Schlyter tog tillfället att följa med hundföraren Olle Johnsson i stället för att sitta på pass:

– När man följer hunden får man möjlighet att smyga upp på älgen. Längre fram, när jobbåtaganden och annat ser annorlunda ut, kan jag absolut tänka mig att jaga som hundförare med egen hund.

Det är hundarna som hittar älgen, och som med ståndskall låter jägarna veta var den är.

– Älgen är inte rädd för hunden. Den står kvar även om den har en skällande hund intill sig, förklarar Göran Sandberg.

När skymningen närmar sig avbryts jakten. Kalven ska hämtas i dagsljus. Det är det första fällda djuret Medborgarskolans jägare får se: den är stor, visar det sig när de kommer fram till den. De står en kort stund runt omkring i begrundan. Ett fint djur.

Sen tar de varsin bit av selen som har bundits runt älgens nacke och släpar med gemensamma krafter djuret ut ur skogen, upp på den väntande transporten. Ett par veckor därpå ska några av dem samlas igen – nu är de älgjägare, och det finns älgar kvar att skjuta.

Text: Marika Sivertsson Foto: Alex & Martin