"Spelar man på gehör kan man vara friare"

Det är lätt att häpna när man hör Niklas Karlsson spela piano. Känner man dessutom till att han är blind sedan födseln är det hela ännu mer imponerande.

Redan som tvååring började Niklas Karlsson spela piano, och tre år senare tog han sina första privatlektioner. I dag är Niklas 20 år gammal och mycket omtyckt i sin roll som pianolärare på Medborgarskolan i Trollhättan. Och att han inte ser något är inget som begränsar honom i hans arbete.

– Det går ju att prata med eleverna ändå, det är det viktigaste. Jag tror inte ens att mina elever vet att jag inte ser innan de träffar mig, och det är jag jätteglad för. Här har vi musiken som förenar oss, vilket gör att man kan se förbi det andra, säger Niklas, och fortsätter:

– Det som däremot kan vara en utmaning är fingersättningen. När jag ska visa fingerteknik kan jag ju inte se om eleven gör rätt. Däremot kan jag visa min egen fingersättning, och jag kan lägga min hand på elevens hand för att se att den har fingrarna på rätt plats.

En annan skillnad jämfört med andra pianolärare är att Niklas inte kan arbeta med traditionella noter.

– För nybörjare kan det nog bara vara skönt, särskilt för unga elever. Man kommer ju inte hit för att sitta och nöta noter. Det är det experimentella som är roligt, att trycka på tangenterna och se hur det låter. Och det gör vi här, säger Niklas.

– Spelar man på gehör kan man också vara friare. Jag tror mycket på känsla när man spelar. Man måste fundera över: vad är det jag spelar? Det finns många exempel på pianospel där det är samma anslag hela tiden. Då försvinner feelingen, och det är ju den man vill åt.

Text: Magnus Carlsson Foto: Joachim Nywall