Fusing kommer från engelskans fuse och betyder smälta ihop. Det är just det fusing handlar om - kantiga, hårda men färgglada glas som smälts ihop till mjuka, vackra skapelser.
Redan de gamla egyptierna använde sig av tekniken fusing. Men ända fram till 1970-talet innebar den väsentliga problem, eftersom olikfärgade glas gärna spricker när de svalnar. Det beror på att olika sorters glas vidgar och svalnar olika snabbt. Ny teknik med kompatibla glas som inte spricker när de smälts samman har gjort det möjligt att skapa fantastiska skålar och fat - och inte minst smycken.
- Förr var det bara glasblåsare som kunde skapa riktigt vackra ting av glas i olika färger.
Fusing ger massor av möjligheter och tycker man om glas så blir man fast i det här, säger glaskonstläraren Annelie Samuelsson och visar smycken hon gjort. Själv bär hon idag ett transparent smycke med små blå pärlor i en tunn läderrem kring halsen.
Det finns två bastekniker i fusing: fullfuse och tackfuse. Fullfuse innebär att ugnsvärmen ligger mellan 816° C och 840° C och att glaset smälter ihop totalt. Den tekniken används främst till skålar och fat. Tackfuse innebär att ugnsvärmen är lägre, omkring 775° C och att glaset mer klistras ihop och behåller en del av sin kantighet. Den tekniken passar utmärkt till smycken.
Tekniken utvecklades av Bullseyes glasfabrik i Portland, Oregon, i USA på 1970-talet och har nu spritts över världen och blivit alltmer populär. Annelie har undervisat i fusing i sju år. Och hon är, som hon säger själv, helt fast.
Med glas finns möjlighet till fritt, kreativt skapande, som ger unika resultat. För till och med "misslyckade" smycken kan bli bra.
- Det är kul att experimentera och glaset som material ger så mjuka, vackra former när det smälter att även nybörjare får fina resultat.
Det kan annars låta vasst och riskabelt att arbeta med att skära glas, men alla kan lära sig och det enda som någon skadat sig på är när man slarvat och inte borstat av glasflis från bordet, berättar Annelie.
Grunden är två lager av 3 mm tjockt glas; ett basglas samt färgade glas i de mönster man lägger dem i. Så smälts allt ihop. Det finns ofärgat transparent glas, som kallas basglas, opaliserande glas, opak, det vill säga glas med färger som är täckande, transparenta, som är genomskinliga glas i olika färger samt iriserande glas i guld, silver och läckra färger, som har metalliska och pärlskimrande ytor. De iriserande glasen är fantastiska till smycken.
Varje smycke Annelie visar är unikt och skulle kunna säljas i vilken exklusiv boutique som helst. Ett smycke som ger intryck av ett blått öga är gjort i fullfuse-teknik. Grunden är ett blått transparent 3 mm glas med ett 3 mm basglas i samma storlek. Sedan lägger man mindre bitar efter behag ovanpå. Annelie har först lagt ett opak beige, ovanpå det ett iriserande svart, som ger en silveryta och därefter ett vit täckande bit och sist en blå täckande liten bit.
- I fullfuse blir även kantiga småbitar av glas runda som pärlor, visar hon.
Ett annat raffinerat smycke i svart, silver och guld är gjort i tackfuse och betydligt fräckare än de sinnligt runda smyckena i fullfuse-tekniken. I det här smycket är grunden svarta opaka och transparenta restbitar i stavar med irisyta i guld och silver. Det finns så mycket utrymme för variationer att det verkligen inbjuder till att leka och prova sig fram bland glittrande och skimrande glasytor och former. Inget glas behöver slängas bort. Allt går att använda igen, till smycken eller som dekorationer i större arbeten. Även glas som misslyckats i fusing går att återanvända.
Det finns också glaskross, pärlor och strings, långa tunna glasstavar, att köpa och komplettera med. Och det går till och med att lägga in andra material i glaset.
- Glas fungerar inte alltid ihop med andra material. Men lägger man ändå in andra material får man räkna med överraskningar som exempelvis luftbubblor. Det kan gå bra med små tunna metallbitar av silver, koppar och även mässing om man inte lägger dem i en skarv, för då vill inte glaset täcka metallen utan det blir fula oxideringar. Och lägger man in tygbitar eller växtdelar kan de förkolnas inne i det heta glaset, säger Annelie.
Eftersom glas känns så oerhört sensuellt som material kan det vara spännande att till sist avslöja sanningen om fusing: Glas gillar att gifta sig och glas gillar sex!
- Jodå, för glaset strävar efter att bli 6 mm. Om man använder enbart 3 mm glas vill det krympa, använder man tre stycken 3 mm glasskivor flyter det ut, men med två 3 mm skivor som ger 6 mm är resultatet perfekt! Glaset har gift sig och visar upp en exklusiv, glittrande och fullständigt harmonisk yta.
Visa alla kurser i fusing
text Misse Ljungström, foto Dan Larsson
