Arrangeras genom Centrum för Internationellt Ungdomsutbyte (CIU)

CIU är en ideell förening som arbetar för ungas samarbete över nationella och kulturella gränser. Utbytet är en unik möjlighet för ungdomar som är mellan 18 och 26 år. De får uppleva både sin egen som andra kulturer. Tillsammans med en grupp svenska deltagare reser de till ett av CIUs fyra samarbetsländer, Indien, Kambodja, Zambia eller Thailand.

Sanna Blomgren är vår kontaktperson

Under hela projektet kommer du kunna följa arbetet och upplevelserna som vår kontaktperson Sanna Blomgren får ta del av. Med kontinuerliga "brev" från både Zambia och Sverige får vi läsa och se bilder på vad de gör för olika volontäruppdrag, hur de bor och lever. En spännande resa som vi vill dela med oss av.

Om mig

Jag tog studenten 2002. Sedan dess har jag bland annat hunnit med att plugga design och produktutveckling i Göteborg, bott och jobbat i England ett par år, läst några kurser på distans och sett mig om i världen en del. Under hösten har jag bott i fantastiska Malmö som jag precis lämnat för nästa stora äventyr - kulturutbyte Zambia/Sverige!

Om utbytet

Youth Partners in Development (YPD) är ett kulturutbyte som arrangeras av Centrum för Internationellt Ungdomsutbyte (CIU). Utbytet pågår under 6 månader och från Sverige åker totalt 22 personer - 11 till Zambia och 11 till Kambodja. På plats i utbyteslandet får alla en parkamrat som man kommer bo och dela sin vardag med under hela utbytet. Man bor i en värdfamilj tillsammans med sin parkamrat någonstans i landet. Efter halva tiden åker alla till Sverige där man flyttar in hos nya värdfamiljer. Under utbytet kommer vi bland annat volontärarbeta i lokala projekt och bedriva egna projekt relaterade till hiv/aids.

Sanna

Det är fredagen den 15 januari 2010 och snart åker jag till Zambia

Tillsammans med de andra deltagarna befinner jag mig på CIU:s kursgård i Stockholm för några dagars förberedelser. Förutom att äta fantastiskt god mat och gå på fina skogspromenader spenderar vi dagarna med att prata om hiv och aids, sexualitet, kulturkrockar, gruppdynamik och en hel del annat. Det känns intensivt och förväntansfullt, lite nervöst men samtidigt är jag härligt övertygad om att det kommer gå bra. Jag vet att min parkamrat heter Bethsheba och är 23 år. Jag vet också att de första dagarna i Zambia kommer tillbringas i huvudstaden Lusaka tillsammans med alla de andra deltagarna. Var jag ska bo och vad jag ska jobba med kommer jag få veta där. Det ska bli galet spännande, bara två dagar kvar!

/Sanna

18 januari 2010

Första dagen i Zambia

I går bar det äntligen av från Sverige! Hela gruppen åkte tillsammans till Arlanda där Zambia- och Kambodja-deltagarna tog farväl av varandra för tre månader framöver.

Flygresan var lång men gick fint. När vi klev av planet i Lusaka klockan sju i morse var det redan soligt och härligt varmt. Vi blev upphämtade av våra zambiska parkamrater och tillsammans packade vi in oss i en liten buss och åkte fem timmar söderut till Siavonga.

Landskapet här är grönt och vackert och intrycken första dagen har varit många; zambisk musik, färger, dofter, djur och människor som går längst vägen, människor som sitter och säljer sina varor - allt är nytt och annorlunda men det känns inte främmande.

/Sanna

19-22 januari 2010

Inreseläger

Nu har vi varit i Siavonga i fem dagar för att lära känna varandra bättre och lära oss mer om HIV och aids. Vi har bott på Leisure Bay Lodge som ligger vid Lake Kariba, Zambias största sjö. Sjön är konstgjord och härifrån kommer större delen av landets elektricitet, den fungerar också som gräns till grannlandet Zimbabwe som tornar upp sig i diset på andra sidan. Vädret har varit fantastiskt fint trots att det är regnperiod nu, solen skiner och det är runt 25-30 grader.

De som har ordnat med allt för oss här är organisationen YAZ (Youth Association of Zambia) som är liknande svenska CIU. Vi har haft schemalagda dagar, från åtta på morgonen till fem på eftermiddagen ungefär, "african time" gäller och då är det inte så noga med tiden. Det har varit många spännande workshops, föreläsningar och diskussioner. Och en hel del dansande.

Min parkamrater heter Bethsheba, hon är 23 år och brinner för unga kvinnors rättigheter. I ett halvår ska vi nu bo och jobba tillsammans, allt vi gör ska vi göra tillsammans. Det kommer bli en annorlunda och spännande erfarenhet!

/Sanna

23-27 januari 2010

Kabwe

På lördagen var det dags att åka och hälsa på våra parkamraters familjer några dagar. Jag och Bethsheba samt tre andra svensk-zambiska par åkte tillsammans upp till staden Kabwe. Resan dit tog oss hela dagen, först fyra timmar upp till Lusaka där vi kastade oss på en buss som precis skulle åka, sa dom. Vi väntade och väntade och väntade, i fem timmar! Den långa väntan avslutades med en halvtimmas högljudd predikan av en man som skulle välsigna bussen innan den åkte. Det hela kändes väldigt komiskt och när vi äntligen åkte var vi helt slut. Några timmar senare rullade vi in i Kabwe.
 
Bethsheba har tidigare bott tillsammans med sin äldre syster och hennes familj men för ett par månader sedan flyttade hon till ett eget ställe med en kompis. Det lilla huset som de hyr ligger i ett fattigt område utanför stan och består av fyra små rum. De enda möblerna är en säng, en madrass och en plastpall. Toalett finns i ett skjul ute i trädgården och består av ett hål i marken. Det finns ingen elektricitet eller rinnande vatten så när man ska spola, diska eller tvätta sig hämtas vatten i en balja från en brunn hos grannarna. Mat förbereds på golvet och tillagas på ett litet stormkök med kol som bränsle, när det bli mörkt tänder man några stearinljus. Jag sover gott på ena sidan av sängen och stortrivs med enkelheten.
 
På söndagen visas vi svenskar runt i Kabwe av våra zambiska parkamrater. Staden är inte speciellt stor och det går snabbt att ta sig runt. Affärerna är stängda på söndagar men istället är gatorna fullpackade med (illegala) försäljare som erbjuder allt från grönsaker, frukt, kycklingar (döda eller levande) och rostade larver till DVD-filmer, köksartiklar och skor. På kvällen går vi över till grannfrun för att ladda våra telefoner. Det är en stor och glad kvinna som tar emot oss och hon bjuder oss på en traditionell majsdryck som jag glatt kämpar i mig.
 
Morgonen efter är vi bjudna på frukost hemma hos Bethshebas äldre syster. Jag blir erbjuden ris och kött men får bröd och te istället när jag intygar att det går minst lika bra. Vi går till den lokala marknaden och handlar mat, besöker Bethshebas tvillingsyster med familj och besöker några vänner. Jag blir bjuden på Shake Shake, en traditionell öl som köps litervis i tetra pak, är grumlig till konsistensen och blandas ut med mjölk och socker(!), det smakar konstigt först men blir bättre efter några klunkar. På kvällen kommer de andra zambisk-svenska paren förbi och vi lagar middag hemma hos Bethsheba.
 
Dagen efter blir jag magsjuk och jag tänker att det kan vara från någon av de konstiga dryckerna jag blivit bjuden på, eller från kycklingen som tillreddes på golvet i Bethshebas kök eller kanske vattnet som jag druckit från brunnen. Hur som helst känner jag mig inte så pigg men vi tar oss i alla fall in till en park i stan och har picknick. När vi förflyttar oss längre sträckor här åker vi "taxi". Jag frågar hur man vet vilka bilar som är taxi och får till svar att om bilen stannar så är det en taxi, om den kör vidare är det en vanlig bil. Bilarna, vägarna och förarana är ofta i dåligt skick och ingen använder säkerhetsbälte. Jag betalar 2500 kwatche för att åka in till stan, ungefär 5 kronor.
 
Sista kvällen i Kabwe är det olidligt varmt. Vi kan inte öppna fönstret för myggen och jag täcker mig så gott jag kan med ett lakan för att skydda mig från de mygg som ändå lyckats ta sig in genom hålen i taket. Det prassla från kackerlackorna på golvet och utanför bråkar hundarna högljut med varandra hela natten. Och jag är fortfarande magsjuk. Det primitiva livet känns inte lika idylliskt längre och när vi på onsdagsmorgonen åker vidare känns det skönt att lämna Kabwe, för den här gången. 

/Sanna

1 februari 2010

Kitwe

På onsdagen åker vi buss till Kitwe, det går mycket bättre den här gången. Kitwe är en av Zambias största städer och ligger i Kopparbältet, några mil från gränsen till Kongo. Här kommer jag, min paris och tre par till bo och jobba resten av tiden i Zambia. Jag och Bethsheba ska vara på organisationen CHEP och bo hos en kvinna som heter Rachael, som också arbetar på CHEP. Hon bor i ett fint område en bit utanför stan, strax efter Copperbelt University, som är ett av landets två universitet. Husen i området är inhägnade av höga murar med krossat glas, taggtråd eller el-stängsel längst upp för att hålla inkräktare borta. För att komma in på vår gård skjuter man en stor röd plåtdörr åt sidan, väl inne finns fyra lägenheter i svensk radhusanda.
Vår lägenhet är fin och har både el, vatten och toalett. Vi har ett eget rum och varsin säng. Rachael är inte hemma när vi kommer dit men hennes gulliga syster Memory tar emot och lagar middag till oss; nshima och friterad kyckling.

Nästa dag visar våra två YAZ-koordinatorer Anna och Howard oss runt i Kitwe. Staden är full av liv och rörelse och har en härlig atmosfär. För att ta oss in till stan åker vi minibuss. Dessa proppas fulla med människor och varor som plockas upp och släpps av här och var längst vägen. En person kör och en står/sitter/hänger bland passagerarna och tar betalt och bankar i taket när någon vill gå av. Bussen vi åker med saknar alla speglar och säkerhetsbälten (såklart), framrutan är sönderslagen och dörren ramlar av flera gånger när den skjuts åt sidan. Trafiksäkerheten är inte på topp.

Resten av veckan hälsar vi på hemma hos de andra paren, vi lagar mat, bakar bröd och kollar på dålig afrikansk tv. På morgnarna försöker jag göra lite yoga i vardagsrummet, Bethsheba, Rachael och Memory skrattar åt mig och sympatigör några solhälsningar. Sen får de träningsvärk och sätter på tv:n istället. Kanalen de tittar på varje dag heter Africa
Magic och den visar konstiga serier och filmer som ser ut att vara dåligt filmad reality-tv men som tydligen är skriptade. Jag ger upp och börjar läsa mina böcker istället.
 
På måndagen får vi skjuts av Rachael in till stan och vi börjar vår arbetsplacering på CHEP. CHEP, som står för Copperbelt Healt Education Project, formades 1988 och är idag en av de största NGOs i Kopparbältet. De stödjer och utbildar andra organisationer och företag samtidigt som de jobbar med egna projekt relaterade till HIV och aids.
Första dagen visas vi runt på området och de olika avdelningarna. Förutom två byggnader med kontor finns ett utbildnings- och forskningscenter och ett vandrarhem som CHEP bedriver för att finansiera olika projekt. Alla vi pratar med här är trevliga och
organisationen verkar jättebra.

/Sanna

Rachael och Bethsheba

Memory

8 februari 2010

Första veckan på CHEP

Jag sitter på IT-avdelningen på CHEP, de har trådlöst internet här och jag kan använda min laptop. Några av de anställda var här och kollade sin mail när jag kom för en stund sedan men nu har de gått och det är det bara jag och mannen som är ansvarig för avdelningen kvar, han sitter inne på sitt kontor och lyssnar på kristen musik och sjunger
med i "God with us".

Bethsheba åkte till Kabwe igår för att fixa med sitt pass, så jag är själv på CHEP idag. Enligt schemat skulle vi sitta i möte hela dagen men det verkar inte bli något av det. Istället har jag pratat med några av de anställda om CHEP:s olika projekt och om livet i största allmänhet här i Zambia. Alla säger att jag måste åka ut och se vildmarken i Zambia och alla vill veta vad jag tycker om nshima, den smaklösa och färglösa majsmjölsgröten som de äter till allting här. Den är ok men jag föredrar pasta eller potatis svarar jag.

Vi har varit på CHEP i en vecka och hittills har det varit ganska segt. Förra veckan satt vi mest med på möten och skrev lite på en rapport, och denna vecka har startat i samma anda. Mötena har varit långa, över fyra timmar utan rast. Det är intressant ett tag men sen börjar jag, som är van vid 45-minuterspass, att tappa koncentrationen. Jag kan lätt konstatera att effektiviteten och arbetsmoralen här är långt ifrån den i Sverige, folk gör så lite de kan så långsamt som möjligt.

Huvudkontoret på CHEP	CHEP
Bethsheba på vårt kontor	Rachael och jeepen

14 februari 2010

Valentine's day, välkomstfest och studiebesök

Alla hjärtans dag firas ordentligt i Zambia, senaste veckan har vägarna kantats av folk som säljer röda rosor och annat romantiskt och inne i stan säljer flere affärer enbart alla hjärtans dag-prylar. Vi firar dagen med att gå till en lodge som vi hittade på vägen hem förra veckan. Jag hade tänkt simma i deras pool men ändrade mig när jag såg det smutsiga vattnet och tänkte på hur sjuk jag antagligen skulle bli. Satte oss i skuggan vid pool-kanten och tog det lugnt istället.

Igår var det välkomstfest för deltagarna, värdfamiljerna och personer från organisationerna. Det blev en lång dag av förberedelser och mycket väntande, klockan tio på förmiddagen skulle vi ses och handla mat till festen - två och en halv timma senare hade alla dykt upp och shoppingen kunde börja. Då var vi svenskar, som hade varit där sedan klockan tio, helt slut. Efter lite vila, coka cola och cup cake fick vi upp energinivån igen och mötte upp med de andra för att handla grönsaker på marknaden. Stekande sol, långa och snirkliga rader med olika varor och överallt fullt med ljud, dofter och människor. Som vit får man mycket uppmärksamhet här, speciellt om man kommer i grupp; folk hälsar, frågar saker, ropar efter en eller kommer fram och tigger pengar. Vi gömde oss bakom våra solglasögon och följde våra zambiska vänner i trängseln. Efter marknaden blev det mer väntan och sen började äntligen festen som blev jättetrevlig, trots att jag tvingades dansa både folkdans och små grodorna.

Hela veckan har jag varit ensam på CHEP. Bethsheba skulle bara ha varit borta ett par dagar men ett dödsfall i familjen gjorde att hon kom tillbaks först igår. Totalt tre begravningar för de zambiska deltagarna den här veckan, obehagligt!

Förutom att jobba på våra respektive organisationer ska vi i gruppen tillsammans genomföra ett mindre projekt som på något sätt är kopplat till HIV/aids. I veckan besökte vi en skola med Christ's Hope International samt besökte organisationen CINDI - Children in Distress, där vi träffade en kvinna som hjälper andra kvinnor att starta upp små verksamheter. Båda besöken var jätteintressanta, så otroligt mycket som behöver och skulle kunna göras. Nästa vecka ska vi besöka en SOS-by och sen bestämma projekt.

/Sanna

22 februari 2010

Support the communities and make a change!

Förra veckan åkte hela Kitwe-gruppen tillsammans med SOS Barnbyar till byn Misaka och träffade en grupp bönder som vi diskuterade möjliga projekt med. Tillsammans med CINDI besökte vi också förskolan Twashuka samt några far- och mormödrar som vi skulle kunna samarbeta med. Det var inte helt lätt att komma överens om vilka projekt vi skulle
stödja; vi svenskar vill gärna ha långvariga projekt som genererar pengar även när vi åker härifrån medan de projekt zambierna vill stödja är mer kortvariga. Vi har äntligen kommit fram till att vi ska stödja bönderna i Misaka med getter, köpa tallrikar till de 60 barnen
på förskolan Twashuka samt hjälpa minst två av far/mormödrarna att starta upp små verksamheter. Genom CIU kommer vi ansöka om en liten summa pengar från SIDA för att finansiera projekten. Vi kommer också samla in pengar själva, både på plats i Zambia och från Sverige. För de i Sverige som är intresserade att hjälpa oss har vi startat en
grupp på Facebook ? ?Support the communities and make a change!? Var
gärna med och stöd våra projekt!

Kramar /Sanna

Support the communities and make a change!

Vi har nu startat två projekt i syfte att hjälpa utsatta och föräldralösa barn.

I Kitwe och närliggande områden lever ca 20% av befolkningen med Hiv/Aids, vilket har gjort många barn föräldralösa. Tänk er att var femte person ni träffar bär på en dödlig sjukdom. Utbildning är inte gratis i Zambia vilket gör det svårt för utsatta barn att ta sig ur fattigdom om de inte får stöd utifrån. Släktingar får ofta ta hand om barnen när de blir föräldralösa. Det är svårt för dessa familjer att få ihop pengar till både mat och utbildning för alla barn. Vi har därför startat två projekt i två olika delar av staden för att hjälpa utsatta barn.

Det första projektet handlar om att hjälpa far/mormödrar som tar hand om sina barnbarn då föräldrarna gått bort. Far/mormödrarna har ofta ytterst små försörjningsmöjligheter. Vi syftar till att hjälpa dem att starta upp små försäljningsverksamheter så att de får en inkomst till hushållet. Pengarna de får in ger en möjlighet att betala för barnbarnens skolgång. Utbildning ger barnen chans till en ljusare framtid. Far/mormödrarna identifierar vi med hjälp av organisationen CINDI (Children In Distress) som har mångårig erfarenhet av arbete med utsatta barn/familjer.

Det andra projektet syftar till hjälpa utsatta barn i byn Misaka, strax utanför Kitwe. SOS Barnbyar har identifierat ca 400 föräldralösa/utsatta barn i Misaka och organiserat en grupp på 15 personer från byn i syfte att hjälpa dessa barn. Majoriteten av medlemmarna är bönder och vi har tillsammans kommit fram till att en getfarm kan ge byn goda och långsiktiga inkomstmöjligheter. Tillsammans med organisationen har vi ordnat en plats där getterna ska hållas. Pengarna som genereras kommer att användas för skolavgifter, skoluniformer, skolmatrial etc.

Hjälp oss att stödja dessa två projekt genom att sätta in pengar på kontonummer 3066 20 32004 (Nordea). Pengar tas emot fram till den 20:e mars. För att hjälpa en mor/farmor att starta upp en liten verksamhet behövs ca 300 kronor. En killing kostar mellan 250-300 kronor. Ju mer pengar vi kan få ihop desto fler barn kan vi hjälpa. Alla summor är välkomna! "Många bäckar små blir till stor å".

Vi tackar för visat intresse!
/Sara, Chimwemwe, Erika, Cecilia, Alexander, Hamuna, Sanna och Bethsheba

Lusaka, Livingstone och Viktoriafallen

På tisdagen lämnade vi Kitwe tidigt på morgonen och åkte till Lusaka. Planen var att vi skulle besöka svenska ambassaden men det var inställt fick vi veta när vi kom fram. Vi mötte upp med de andra deltagarna och vår koordinator som rest från Sverige för att hälsa på oss i Zambia.

Dagen efter åkte vi vidare söderut mot Livingstone där vi under några dagar hade workshops och utvärderingar av utbytet hittills. Vi bodde på ett jättemysig backpackers och på kvällarna lagade vi mat tillsammans, badade i poolen och satt och pratade bland mönstrade och färgglada kuddar. Konstig känsla att helt plötsligt vara bland andra väntläsningar på ett backpackers som skulle kunna ha legat i vilket land som helst.

Sista dagen i Livingstone åkte vi på safari på förmiddagen och såg bland annat flera fina giraffer. På eftermiddagen åkte vi äntligen till Viktoriafallen som var helt otroligt häftigt. Lokalbefolkningen kallar det för Mosi-oa-tunya som betyder ?the smoke that thunders?, en väldigt bra beskrivning av fallen, vi blev helt dyngsura av vattnet som yrde runt i luften.

På söndagen var det dags att åka tillbaks till Kitwe igen, 05.30 gick bussen från Livingstone, ännu en tidig morgon. Men vi kom inte så långt, en minibuss och en lastbil hade krockat och blockerade vägen. Efter några timmar kom en buss som var på väg till Livingstone från Lusaka, alla passagerarna fick ta sin packning och traska över till den mötande bussen som vände om och åkte tillbaks till Lusaka. Klockan nio på kvällen var vi framme i Kitwe.

På safari	Fina giraffer
Viktoriafallen	Glada och genomsura vid fallen

11 mars 2010
Projektarbete

I förrgår började vi transportera plankor till vårt gethus. SOS hjälper oss med transporten och organisationen har fixat så vi får ta plankor gratis. När vi åkte iväg med det första lasset plankor blev Alex fast i en vägkontroll, polisen ville se hans pass vilket han såklart inte hade med sig och då frågade de efter pengar istället. Det är mycket korruption i Zambia och för att inte bidra till den åkte vi andra den långa vägen in till stan för att hämta passet. Det hela tog några timmar men han släpptes till slut och vi kunde alla åka in till stan igen.

Igår köpte vi och åkte med grejer till de två mor- och farmödrarna som vi ska hjälpa med små försäljningsverksamheter. De kommer sälja varor som salt, kol, torkad fisk och minimeal (som man gör nshima av, basfödan i Zambia) utanför sina hem samt på de lokala marknaderna. Denna verksamhet ger mor- och farmödrarna en inkomst till hushållet så de kan sörja för sina barnbarn. På grund av HIV/Aids epidemin i Zambia har många barn förlorat sina föräldrar och det är då vanligt att mor- och farföräldrar tar hand om dem istället. Det kan bli en stor ekonomisk påfrestning och pengarna räcker sällan till så att alla barnen kan gå i skolan. Genom projektet hoppas vi kunna ändra på detta för de här två familjerna.
 
Idag har vi transporterat mer plank. Vår flakbil körde fast i den lösa jorden flera gånger och det tog hela dagen att transportera två lass med plankor. Det går inte att köra ända fram till farmen i Misaka så de sista hundra metrarna fick vi bära plankorna själva, det blev en hel del bärande över majsfälten. Organisationen MOVCO är ansvariga för byggandet av gethuset och tillsammans mätte vi upp var huset ska stå och slog i de första pålarna.

Överlämnining av varor till de två de två mor- och farmödrarna	Grunden till gethuset
	Bonden som ska se efter getterna

17 mars 2010

Husbygge och flytt

Jag har spenderat de senaste dagarna på den fridfulla farmen i Misaka och sett gethuset byggas upp. Allt har gått bra och huset blev färdigt igår.

Insamlingen genom vår facebook-grupp funkade bättre än förväntat så nu har vi pengar till att stödja ännu ett projekt vilket är superskoj! Idag hade vi ett möte med Christ's Hope International om att eventuellt göra ett projekt i samarbete med en skola som de stödjer. Skolan är intresserade av att starta en liten grisfarm för att få in pengar till att bland annat bygga toaletter och installera vatten.

Bethsheba och jag flyttade ut från lägenheten i Riverside idag, det har varit en hel del konflikter med vår värdmamma så sista veckan kommer vi bo hos Saras och Chimwemwes värdpappa istället. De bor i ett litet hus i ett ganska fattigt område som heter Chimwemwe (också). Det är ett livligt område med mycket människor i rörelse och galna marknader med allt möjligt till försäljning. Spännande kontrast efter att ha bott i ett rikt område där man inte ser så mycket av människorna bakom de höga murarna. Zambierna åkte till Lusaka på eftermiddagen för att fixa med sina visum så några dagar blir det bara Sara och jag i huset tillsammans med värdpappan och några av hans vänner som också verkar bo där. 
 

Väggarna byggs upp	Kvinnorna bär in och stampar jord till golvet
Huset börjar ta form	Gethuset färdigt

19 mars 2010

Twashuka pre-school project

Igår var ännu en snurrig dag med missförstånd och konflikter; vi fick inte tag i de getter som vi beställt och betalat för och det uppkom många frågetecken kring grisprojektet. Zambierna hade fortfarande inte kommit tillbaka och vi svenskar försökte förstå så gott vi kunde vad som hände och sades under dagen. Till slut fick vi tillbaks pengarna vi betalt och vi lyckades få tag i fyra nya getter.
 
Idag var Zambierna tillbaks i Kitwe och tillsammans åkte vi till Twashuka för att avsluta ett av våra projekt. Twashuka är en förskola för utsatta och föräldralösa barn som drivs av organisationen CINDI, för tillfället går det 79 barn där. Vi kom dit strax innan frukost och lämnade djupa tallrikar för barnen att äta gröt i. Därefter hade vi ett nytt möte med Christ's Hope International och bestämde oss för att genomföra grisprojektet med dom. När vi kom hem till Chimwemwe på kvällen fanns det varken el eller vatten. I de fattigare områdena stängs elen och vattnet av nästan varje dag, det kan hända när som helst på dygnet så det är svårt att planera matlagning, tvätt, disk etc. Vi lagade mat på kol och drack shakeshake. 
 

Barnen på Twashuka pre-school

Bordsbön innan frukost

25 mars 2010

Goat project och Piggery project

Det har varit några stressiga sista dagar för att hinna klart med våra projekt. I lördags åkte några av oss runt och handlade material till grishuset; cement, plankor, plåt till taket och spik blev det bland annat, vi beställde även en dörr och köpte foder och lite andra grejer. Några i gruppen åkte runt och letade getter hela dagen och fick till sist tag i sex till. Lång dag och när vi kom hem fanns det såklart ingen el igen. Bara att ställa sig och försöka göra upp eld av gamla tidningar, plastpåsar och kol. Väldigt sen middag blev det.

I tisdags överlämnade vi de tio getterna till organisationen MOVCO under en ceremoni som anordnades av SOS. Genom projektet hoppas vi att organisationen kommer kunna hjälpa byns utsatta och föräldralösa barn så att de kan gå i skolan. En getfarm är ett relativt enkelt sätt att skapa en inkomstkälla, tanken är att getterna ska säljas i takt med att de förökar sig och generera pengar till organisationen.

Grishuset hann också bli klart i tid och sju grisar köptes in och överlämnades under en ceremoni igår. Sedan var det bara att åka hem och packa och göra sig i ordning för kvällens avslutningsmiddag. Sista kvällen med gruppen i Kitwe.

Idag åkte zambierna hem för att spendera några sista dagar med sina familjer innan Sverigefasen. Svenskarna möttes upp i Lusaka och besökte Svenska ambassaden tillsammans.

Officiell överlämning av getterna	Gruppfoto med MOVCO- och YPD-medlemmarna
Fina getter	De som skänkte pengar till getprojektet fick döpa getterna
Några barn på Christ Hope Harmony Community School	Grishuset börjar ta form
Här är det färdigbyggt	Även grisarna namngavs

13 april 2010 ? Första mötet med vårt nya hem

Vi åkte tidigt från Västervik och kom fram till Eskilstuna strax innan lunch, där ska vi nu bo fram till slutet av juni. Vår koordinator Sofie kom och mötte upp oss och de andra paren på stationen, vi är två Zambia/Sverige-par och tre Kambodja/Sverige-par som ska bo i familjer i eller en bit utanför Eskilstuna. Bethsheba och jag ska bo hos vår koordinator, hennes kille från Kambodja och deras lilla son som är ett och ett halvt år. Dom bor i en mysig lägenhet mitt inne i stan. Vi har fått ett eget rum med varsin fin tältsäng och med utsikt över järnvägsspåret.

18 april 2010 ? Eskilstuna

En av mina naglar började ändra färg och form de sista veckorna i Zambia och när jag kom till Eskilstuna hade den börjat lossna på ena sidan. För några dagar sedan gick jag därför till vårdcentralen för att göra en liten check up; en lokalbedövning och 15 minuter senare gick jag därifrån en nagel fattigare. Förutom det har de första dagarna här varit ganska odramatiska, vi har strosat omkring i stan med Sofie som guide och besökt Rademachersmedjorna och några museer. Mitt första intryck av Eskilstuna är (tvärtemot vad jag förväntade mig) positiv; det mesta finns här, staden är jättefin och det finns en härlig blandning av olika människor!
 
 IMG_7499.JPG - Bethsheba utanför vårt nya hem
 IMG_7526.JPG - Rademachersmedjorna 
 IMG_7537.JPG - Anna och Sofie fotar Annette och Bethsheba som provar klänningar på Stadsmuseet

27 april 2010 ? Projektplaner, Palatzet, studiebesök, BBQ och lamor

Förra måndagen började vi spåna projektidéer och kom fram till att vi ska besöka lite olika organisationer för att ta reda på vad som händer i Eskilstuna de närmsta månaderna. Måndagar kommer vara projektmötesdag och resten av veckan är vi på våra arbetsplaceringar. Jag och Bethsheba kommer vara på Palatzet som är ett demokraticenter, aktivitetshus och ungdomsgård och bland annat har café, ett litet bibliotek, biorum, biljardbord och datorer. Det ligger i Skiftinge som är en mångkulturell stadsdel där mer än hälften av de boende har en annan bakgrund än svensk. Första veckan på Palatzet gick fint, de som jobbar där är jätterara och det anordnas mängder av olika aktiviteter, förra veckan var jag bland annat med på slöjdklubb för mellanstadieelever och melodikryss med live-band för pensionärerna i området.

Söndagen åkte vi och hälsade på en av värdfamiljerna som bor på landet utanför stan, vi hade BBQ (årets första) och tittade på lamorna som strosar runt på bakgården.

Igår var vi på studiebesök på Ungdomens hus, Röda korsets ungdomsförbund och demokraticentret Underhund. Ungdomens hus är med och arrangerar en ungdomsfestival om en månad där vi hoppas kunna medverka med vårt projekt. Planen är att vi ska visa foton från Zambia och Kambodja och skapa en diskussion kring HIV/AIDS och andra könssjukdomar, HBT-frågor, sex, kulturella likheter och olikheter etc.

Idag hade vi ytterligare ett studiebesök inplanerat hos RFSL (Riksförbundet För Sexuellt Likaberättigande), det blev intressanta gay-diskussioner och förhoppningsvis kommer vi kunna samarbeta med RFSL under Pride-festivalen som är i mitten av maj. På eftermiddagen gick de två svensk/zambiska paren på gratisgympa på Underhund, den hederliga gamla gympan som träningsform ska inte underskattas, sjukt jobbigt och skoj!
 
 IMG_7580.JPG - På väg till jobbet i snön
 IMG_7887.JPG - Palatzet, café och bibliotek
 IMG_7622.JPG - Dom fina lamorna
 IMG_7672.JPG - Sofie betalar ut veckopengen, 200 kr :)

9 maj 2010 ? Demokratiföreläsning och bowling

Efter att ha spenderat valborg i Malmö kom jag tillbaks till Eskilstuna igen i söndags. Veckan har förutom projektmöte och arbete på Palatzet bland annat bjudit på en fantastiskt trevlig bowling-kväll med gruppen, en god zambisk middag och en jätteintressant föreläsning med Sara Mohammad om hedersrelaterat våld. Sara har startat föreningen Glöm aldrig Pela och Fadime (GAPF) som hjälper utsatta invandrarkvinnor/flickor, läs mer på [ http://www.pelafadime.se/ ]www.pelafadime.se.
 
 IMG_7904.JPG - Bowling!
 IMG_7676.JPG - Min värdpappa och värdbror samt Annette som äter zambisk middag - nshima och kyckling med sås och vitkål

        10 maj?13 maj 2010 ? Mittläger i Halmstad

I Halmstad möttes alla 44 YPD-deltagarna upp för några dagars mittläger, jätteskoj att träffa alla igen! Vi hade workshops, övningar och utvärdering, presenterade våra projekt, lagade mat tillsammans, gick promenader till havet och kollade på film. Bland övningarna ingick bland annat ELD (Experience, Learning, Description) som går ut på att man tillsammans med en samtalsledare analayserar situationer man varit med om för att hitta specifika kompetenser och kommer fram till vad man lärt sig under utbytet. 
 
Idag var sista dagen på lägret och på eftermiddagen åkte vi tillbaks till Eskilstuna igen, tåget blev försenat några timmar men vi lyckades få SJ att sponsra oss med smörgåsar och kaffe så de är förlåtna för den här gången.
 
 IMG_8069.JPG - Glada zambier i Götet, att åka spårvagn var högst upp på listan över saker att göra i Sverige!
 IMG_8094.JPG - Vackert på västkusten
 IMG_8105.JPG - Våren hade kommit till Halmstad
 IMG_8168.JPG - Vacker kvällspromenad..
 IMG_8193.JPG - ..i solnedgången

21 maj 2010 ? Intervju, föreläsning och studiebesök
 
I Eskilstuna anlände våren ungefär samtidigt som vi kom tillbaks, galet varm helg som bland annat spenderades på en filt ute på gräsmattan. På måndagen kom koordinatorerna från Zambia och Kambodja kom på besök och följde med oss under dagen. Vi hade projektmöte och var på intervju på Eskilstuna-kuriren där vi fick berätta om våra erfarenheter från utbytet. Intervjun finns här: [ http://ekuriren.se/nyheter/eskilstuna/1.708681--utbytet-ar-ett-jattebra-satt-att-fa-komma-ut-i-varlden ]http://ekuriren.se/nyheter/eskilstuna/1.708681--utbytet-ar-ett-jattebra-satt-att-fa-komma-ut-i-varlden-

I onsdags var jag på ännu en intressant demokratiföreläsning, den här gången var det journalisten Mustafa Can som föreläste om språket betydelse för demokrati.
 
Under veckan har vi jobbat på med projektet; vi har skrivit ut och monterat foton och bildtexter, sökt sponsorer och varit på superbra studiebesök på ungdomsmottagningen och SESAM (sex och samlevnads-avdelningen på Mälarsjukhset) för att få mer information om situationen angående HIV/AIDS och andra könssjukdomar i Sverige.
 
 IMG_8249.JPG - Gamla stan och Eskilstunaån
 IMG_8251.JPG - Fin kyrka i stan
 IMG_8432.JPG - Bethsheba flätar snabbt som bara den och snyggt blir det
 IMG_8534.JPG - YPD i Ekuriren

23 maj 2010 ? Spring Pride

I helgen var det dags för Pride-festival och premiär för vårt projekt. Tillsammans med RFSL visade vi upp våra foton i Eskilstuna Pridehouse. Fantastiskt fint väder hela helgen och tyvärr var det inte så många som letade sig in i de mörka lokalerna, men förutom få besökare så funkade allting bra. På söndagen passade jag på att gå på RFSL:s seminarie "Skrota dagens smittskyddslag" om HIV-positvas rättigheter, intressant och tankvärt. Därefter visades filmen "Kuchus of Uganda" som handlar om en grupp HBT-aktivister som kämpar för sina rättigheter i ett land där homosexualitet är förbjudet, en väldigt stark film, se den! Här är hela Springpride-programmet för Eskilstuna Pridhouse:
[ http://www.eskilstunapridehouse.se/page1003.html ]http://www.eskilstunapridehouse.se/page1003.html

 IMG_8511.JPG - Foton från vår utställning 
 IMG_8514.JPG - En av de kamodjanska deltagarnas bild av Sverige, blidtexten säger: "Det här är första gången jag åt pizza i Sverige. I Sverige är det här en pizza till en person men i Kambodja räcker det till fyra personer".
 IMG_8486.JPG - Chandet och Anna
 IMG_8531.JPG - Chandet som berättar om bilderna från Kambodja för några besökare
 IMG_8552.JPG - I stadsparken efter prideparaden