Vi använder cookies för att ge dig relevant marknadsföring och en bättre upplevelse av vår webbplats. Läs mer.
Jag har gått en grundkurs i släktforskning under sex måndagskvällar tillsammans med min fru. Kursledaren är genetiker och lärare. Han är extremt påläst och intresserad av släktforskning. En proffsig kursledare som kan ämnet.
Jag har länge varit nyfiken på att lära mig släktforska. Tack vare kursen har jag och min fru snabbt och förhållandevis lätt kommit ett antal generationer bakåt i tiden. Kursen har varit ovärderlig för att komma igång och hitta verktygen.
Att släktforska är lite som att lösa en deckargåta. Jag har hittat en släkting som åkte in på livstid på fästning för fjärde resans stöld på 1700-talet. Vi vill veta vilken fästning han satt på och om han dog där eller hur det gick. Var han en förhärdad brottsling eller var han en familjeförsörjare som desperat försökte få mat till sina barn?
Det blir en historielektion också. Släktforskning ger allmänbildning och bättre förståelse för samhället. Jaha, för fyra stölder fick man livstid på 1700-talet.
Nu är ju jag nybörjare så det finns säkert verktyg som jag inte kan. Men där man börjar är alltid de gamla kyrkböckerna som numera är digitaliserade och finns på nätet. Alla kyrkor i Sverige har fört födelse- och dopböcker sedan mitten på 1600-talet. Om du vet dina far- eller morföräldrars födelsedatum och var de är födda så kan du se att prästen skrivit ner att farmor fötts och vad hennes föräldrar hette och oftast var föräldrarna är födda. Sen kan man gå ett steg till bakåt.
Vidare finns det något som heter husförhörslängder. Där hittar man syskonen också. För att få veta mer om vad släktingarna jobbade med eller hur de levde finns till exempel militärens dokumentation. Där går det att se vad soldaterna blivit tilldelade när de ryckte in.
Prästens dagsform avgör vad du kan hitta i dopböcker och husförhörslängder, ibland har prästen skrivit utförligt och ibland står det inget alls. Ibland finns det felaktigheter så det kräver lite detektivarbete, och det är bra att söka olika källor som kan styrka varandra. Det kan också vara svårt att läsa äldre texter, handskriften få sextonhundratalet ser inte ut som idag... En handskriven bokstav k såg ut som en kantig åtta på 1600-talet.
Det blir lite barnslig skattjakt. Man letar efter en uppgift och blir förtjust när man hittar den. Det är också en nyfikenhet på var man kommer ifrån egentligen. När jag var 15 år gick mina farföräldrar bort. Några år senare ångrade jag att jag inte ägnat mer tid åt att höra mina farföräldrars historia medan de var i livet. Ända se dess har jag tänkt att jag är nyfiken på det. Och nu, från att inte ha haft en susning om var mina far- och morföräldrars släkter kom ifrån vet jag nu att min farmors släkt funnits i närheten av Burträsk i flera hundra år och min farfars i Östergötland lika länge.
Nej jag har inget mål alls, mer än att det här är kul och det är spännande att se hur långt bakåt vi kan komma innan det tar stopp.
Jag vill verkligen rekommendera att gå en kurs till den som vill lära sig att släktforska. Att ha en proffsig kursledare som kan ämnet är fantastiskt. Vi har varit mellan sju och tio deltagare som har lärt känna varandra och haft trevligt varje måndagskväll. Vi sitter tillsammans, delar samma intresse, får bra diskussioner och skratt, och kan lära av varandra.
Kursledaren sa att ni behöver be era familjemedlemmar hålla lite koll på att ni äter och sover för ni kommer att bli uppslukade av släktforskningen... Det är som att sitta med en riktigt bra bok som man inte vill släppa.
En släktforskningskurs passar dig som är intresserad av dina rötter och vill veta mer om dina förfäder.