Vi använder cookies för att ge dig relevant marknadsföring och en bättre upplevelse av vår webbplats. Läs mer.

Hjälpande tassar

Glada välkomstskall, svansviftningar och en hel del nosande. När föreningen Hjälpande tassar träffas är det fokus både på det sociala och på hård träning.

– Ligg. Så ja, Stanna!
Mia Bertram markerar att hennes labrador Ize ska stanna kvar medan hon själv rullar i väg med sin permobil. I parken rör sig barn, hundar och annat som stör, men Ize och hennes hundkollegor ligger lugnt kvar på sina platser. Mia Bertram är funktionsnedsatt sedan mer än trettio år och Ize är hennes andra assistanshund. Det innebär att det är en tjänstehund som får följa med henne överallt, även där hundar vanligtvis är förbjudna.
– Ize betyder allt. Hon kan ta upp saker jag tappar, kan betala med min plånbok, hämta saker åt mig och dessutom är hon en fantastisk vän, säger Mia Bertram.

Gemensam träning i Slottsskogen

I dag är det träning i Slottsskogen för Mia, Ize och några av de andra medlemmarna i föreningen Hjälpande tassar, en ideell förening med runt femtio medlemmar i Göteborg med omnejd. Några av dem är funktionsnedsatta och har assistanshund. Andra är med för det sociala och för att det är bra träning.
– Att ha en assistanshund kräver ständig träning. Ibland kan man som förare känna sig ensam och det blir roligare att utbyta erfarenheter och lösa problem tillsammans, förklarar Mia Bertram.

Olika typer av assistanshundar

Hon berättar att det finns olika typer av assistanshundar: ledarhund, epilepsihund, servicehund, signalhund och diabeteshund. Markeringen är en sele för ledarhunden och ett speciellt assistanshundtäcke för de övriga.
– När jag lägger täcket på Ize vet hon att hon ska arbeta, förklarar Mia. Då blir hon mer koncentrerad och går inte fram för att hälsa, skäller eller nosar. Då är det också viktigt att ingen stör henne genom att försöka klappa henne.

En servicehund ger stor trygghet

Eftersom det innebär en stor ansträngning för Ize lägger Mia inte på assistanshundtäcket oftare än nödvändigt.
– Det är jätteviktigt att våra hundar också får möjlighet att leka och busa, säger Annika Bengtsson som är ordförande i föreningen.
Just nu lär hon upp sin tredje servicehund – en belgisk vallhund – som också är diabeteshund. Det innebär att den markerar när Annika får för högt, eller för lågt, blodsocker. På dagarna genom att ta en speciell flärp i munnen och på nätterna genom att slicka henne i ansiktet tills hon vaknar.
– Förut kunde jag inte gå eller resa någonstans ensam. Nu känner jag mig trygg genom att ha hunden med mig. Det är en stor frihet, berättar hon.

Samarbete med Medborgarskolan

Sedan ett år har Hjälpande tassar ett samarbete med Medborgarskolan. Det innebär att de får stöd av en större organisation och också kan söka medel via dem. Ibland håller de även föreläsningar om assistanshundar i Medborgarskolans regi.
– Vi är exempelvis ute på skolor eller inom vården och informerar. Många är rädda för hundar och då kan vi visa hur våra hundar jobbar och vad de betyder för oss.

Text: Carina Hahnstedt | Foto: Sofia Sabel