”Det är träning både mentalt och fysiskt att sjunga i kör”

Kören som tidigare hette Vi kan inte sjungakören bytte förra våren namn till Körglädje i ett demokratiskt val. Kören upplevde att de inte ville sälja in kören på fel sätt. 
– Om vi hette ”Vi kan inte sjunga” står vi och stampar på samma plats, säger Jill. Vi ville utvecklas.

De är cirka 20 personer som ses varje tisdagkväll på Papegojlyckan och sjunger en bred repertoar av låtar. 
– Man får traggla in sig på låtarna, säger Jill. 
– Värst är det för mig om jag inte kan texten och måste följa noterna, säger Mauro.
– Jag läser inte noter, jag bara lyssnar, säger Jill.

Fin gemenskap

Båda två tycker att det är roligt att sjunga men även att kören har en väldigt fin gemenskap.
– Det är inte bara att vi sjunger utan vi har så himla roligt, säger Mauro. Vi skrattar tillsammans, det är som en ren joggingtur.
– Man kan känna sig lite trött innan man ska dit men det har alltid vänt när man går därifrån, säger Jill.
– Det är träning både mentalt och fysiskt att sjunga i kör, säger Mauro. Man måste jobba för att det ska låta bra. 

Tidigare sjöng hela kören samma stämma men numer är de uppdelade i olika röstlägen. Jill sjunger sopran i kören och Mauro står i den fyra personer starka manssektionen med tenorer och basar.
– Det är inte lätt att sjunga andrastämman, säger Mauro. Melodin sitter ju i huvudet och man måste slå lock för öronen för sopranerna som oftast sjunger melodin. 

Började med körsång efter pensionen

Det var Jill som fick med sig Mauro att börja sjunga i kören när de båda gått i pension. 
– Hon har ju sjungit i kör innan och så kom hon till mig ibland och sa att ”det finns en kör vi skulle kunna prova”, säger Mauro.
– Jag har sjungit i en kyrkokör och var inte intresserad av det igen, det var trevligt med lite enahanda. Och att gå upp tidigt på söndagarna tog emot, säger Jill.

Efter att ha letat ett tag såg Jill en annons för den här kören på Facebook. 
– Jag fångades av att man inte behövde kunna sjunga. Då kan det vara kul, utan att ha någon press, säger hon. 

"Musik har alltid varit en stor del av mitt liv"

Efter att ha frågat Mauro ett par gånger gav han till slut med sig, trots att körreporna krockade med hans MC-träffar på tisdagar.
– Musik har alltid varit en stor del av mitt liv, säger Mauro. Jag har bland annat jobbat i studio och varit discjockey. Sen har jag mina gitarrer också. Vi har karaokekvällar här hemma också emellanåt. 

Han nämner 70-talsrock som stora influencer, artister som Eric Clapton, Bonamassa, Uriah Heep och Led Zeppelin.
– Det var stora rockgrupper med långt hår som gällde, säger Mauro. 
– Det spelades ju alltid musik när man var liten, säger Jill. Radion var alltid på. Det var country and western. Elvis var en idol då. Och Svensktoppen lyssnade man alltid på.