Finalist Droppen: Nisti Stêrk

– Mitt arbete handlar alltid om att väcka tankar och ge plats åt de som sällan får synas, säger Nisti.
Hon har bland annat berättat historien om Hamida Abdullah, Afghanistans första kvinnliga komiker i exil, och skildrat jämställdhetskampen inom svensk humor i dokumentären Blott Sverige svenska komedienner har. I Who the fuck is Bobby? följer hon en syriansk-ortodox homosexuell mans kamp för att bli accepterad och få leva ett fritt liv.
– Oavsett om det handlar om heder, exil, jämställdhet eller identitet har alla mina berättelser samma kärna: mänskliga rättigheter, demokrati och rätten att bli sedd och hörd, säger hon.
Demokrati som handling
För Nisti är demokrati mer än ett politiskt system – det är en pågående process som kräver engagemang och mod.
– Demokrati handlar om allas lika värde och rätten att bli sedd, hörd och respekterad. Men det är också en ständig handling – att skapa möten, öppna dörrar och ge plats åt röster som annars tystas, förklarar hon.
Genom sina filmer, teaterföreställningar och festivaler arbetar hon för att lyfta grupper och berättelser som ofta osynliggörs. Hon har bland annat gjort Arvet efter Fadime, som tar upp hedersproblematiken i Sverige, Jamila & Amina, om representation och dövas rätt till synlighet, samt Zeynos värld, en hyllad teaterföreställning som med humor och värme gav röst åt den medelålders invandrarkvinnan i Sverige.
Downs Syndrom-festivalen arrangerar hon tillsammans med Telefonfabriken, en mötesplats där kultur och inkludering går hand i hand. Internationella Komedifilmfestivalen driver hon själv genom sitt bolag Stêrk Productions, där skrattet blir en bro mellan människor och kulturer.
– Oavsett religion, bakgrund eller vem du är, så tror jag på humorns kraft att förena. Jag är nyfiken på alla perspektiv och vill skapa projekt där människor möts – det är också en demokratisk handling, säger Nisti.
Engagemanget började i hemmet
Nistis samhällsengagemang har sina rötter i familjen.
– Min familj har alltid varit politiskt aktiv. När vi kom till Sverige hängde Palmes porträtt på väggen hemma. Jag visste tidigt att jag ville göra skillnad, men inte som politiker. Jag insåg att kultur kunde bli mitt sätt att påverka, berättar hon.
Hennes stora förebilder är Hasse och Tage, som inspirerat henne att använda humor som ett verktyg för att väcka tankar och skapa förändring.
– De visade att man kan ta upp de mest känsliga frågor med värme och humor – och nå ut till alla. Det är precis det jag vill göra med mina filmer, teaterprojekt och festivaler.
När kultur förenar
Ett ögonblick som etsat sig fast i Nistis minne är från Internationella Komedifilmfestivalen, då hon bjöd in den turkiska skådespelaren Peran Kutman.
Det rådde stora politiska spänningar mellan kurder och turkar vid den tiden, och många avrådde henne.
– Vissa sa till mig: ”Det kommer inte bli en blandad publik, de här grupperna kommer inte vilja mötas.” Men jag visste att Perans filmer älskats av människor från olika folkgrupper, och jag litade på kraften i kultur, säger Nisti.
Hon fick rätt.
– I salongen satt kurder, turkar, armenier, syrianer och svenskar sida vid sida. De skrattade och grät tillsammans. Det blev ett kvitto på att kultur faktiskt kan förändra – att mötas i en teater- eller biosalong kan öppna dörrar för samtal, förståelse och nya vägar till fred och demokrati.
Vill fortsätta ge röst åt fler
Om hon vinner Demokratipriset Droppen vill Nisti använda prispengarna för att utveckla fler inkluderande film- och scenkonstprojekt.
– Just nu arbetar jag med en film om kvinnor och politik i Sverige, som ställer frågan varför vi ännu inte haft en kvinnlig statsminister. Inför valet tycker jag att det är en viktig berättelse att få fram. Som dokumentärfilmare arbetar man ofta med små resurser, så stödet skulle betyda mycket, säger hon.
Till andra som vill engagera sig i samhällsfrågor har hon ett tydligt råd:
– Börja i det lilla. Du måste inte vara politiker för att förändra världen. Använd din egen röst, ditt yrke eller din konstform för att skapa samtal och agera i vardagen.
Och hon påminner om vikten av att aldrig vända bort blicken.
– Fadimes ord i riksdagen – ”vänd oss inte ryggen” – lever kvar i mig. Demokrati kräver handling, inte bara ord.
Rösta på din favorit