Hösttrivsel på Stadsmissionen

På övervåningen möter enhetschefen Henrik Källberg upp. Han serverar starkt kaffe och berättar om mötet han hade innan, som rörde ett forskningsprojekt om värdet av en bostad. Det är tufft att föreställa sig, hemlöshet i norra Sverige i november. Han berättar också om de olika verksamheterna de bedriver med akutboende för hemlösa, Kumulus för barn med föräldrar i fängelse samt det skyddade boendet för kvinnor med missbruksproblem. Och så köket givetvis, där kocken Paul dagligen trollar fram ungefär 90 portioner mat med hjälp av de gåvor som samlats in från mataffärer runtom i stan. Ett nytt initiativ har dessutom tillkommit till verksamheten under pandemin, där människor som kanske endast tillfälligtvis har behov av stöd på grund förändrade omständigheter såsom arbetslöshet, skilsmässa och annat, kan få komma och hämta en matkasse varje onsdag. Henrik beskriver hur det fortfarande finns ett stort stigma kring att ta emot den här typen av hjälp men att de gör allt för att underlätta.

Under samtalet med Henrik hörs musiken från våningen inunder. Nathalies pianospel och sång som ackompanjeras av en gitarr. Gitarristen är en av besökarna. Han har varit musiker i hela sitt liv och nu testkör han sitt nyinköpta instrument.

Fler lunchgäster har nu anslutit till nedervåningen. Det pratas och skrattas runt borden och när någon kliver in hälsas de med värme. Många av besökarna har någon form av missbruksproblematik eller psykisk ohälsa, men även de som har en fungerande vardag men lever ett ensamt liv kommer hit för gemenskapen som erbjuds. Alla är välkomna, det enda kravet Stadsmissionen ställer är att alla besökare visar respekt gentemot varandra och mot personalen.

Nathalie plockar undan igen efter sin spelning, många tackar henne för musiken och någon kommer med önskemål om vad han vill höra nästa vecka. Efteråt, på trappan ute i regnet, säger hon: ”En sak som slår mig när jag kliver in där är att det är ett sådant vänligt rum, inte en enda dömande blick. Det är ovanligt.”