När kursledare byter klassrum mot replokal
Publicerad:
Författare: Rebecca Hagman
Luften i replokalen är fylld av förväntan. Nervösa skratt hörs. Någon plingar på en gitarr. En annan provar trummorna.
– Jag har alltid drömt om att spela elbas. Kan jag få prova det?
I replokalen står människor som annars undervisar i helt andra saker. Keramik, dans, textil, yoga, måleri, järnsmide och matlagning. Några har spelat musik tidigare, andra håller i ett instrument för allra första gången.
Det finns inga färdiga roller. Bara en timme och en gemensam uppgift: att bilda band och skapa något tillsammans.
Ackord letas fram. Takter tappas bort och skratt uppstår när det blir fel.
– Det där var inte riktigt rätt, va?
– Nej … men vi testar igen.
Och det är just där mitt i det ofärdiga som något faktiskt händer. Alla måste lyssna, anpassa sig och vänta in varandra.
Från att inte ha känt varandra särskilt väl kan vi bilda ett band och lära oss något nytt tillsammans.
– Från att inte ha känt varandra särskilt väl kan vi bilda ett band och lära oss något nytt tillsammans, säger en av deltagarna medan repetitionen fortsätter.
Utgångspunkten är välkända jullåtar. Sådana de flesta kan nynna på utan att tänka. Men här får de nya former. En annan rytm. Någon föreslår en annan genre och gruppen testar.
– Ska vi göra den lite långsammare?
När det sitter hörs ett spontant ”ja!” i rummet.
– Nu kör vi! Vi är redo!
För några väcks ett helt nytt intresse. Och kursledarna vill inte riktigt släppa taget när inspelningen är över.
– Vi tänker ses på söndag och repa igen, säger en person.
När dagen är slut står en sak klar: alla går hem med något mer än de kom med. Nya kunskaper, nya bekantskaper - och erfarenheten av att tillsammans ta sig från första trevande ton till något som faktiskt håller ihop.
Kursledarkampen blir på många sätt ett koncentrat av det som Medborgarskolan står för.
Människor som möts, vågar prova och skapar tillsammans.
