Du behöver inte kunna allt för att bli kursledare
Publicerad:
För Klara är keramiken en förlängning av måleriet, som hon behöver för att uttrycka sig. Hon beskriver keramiken som ”ett snäpp utöver måleri”.
”Keramik är ju det bästa som finns. Det är superberoendeframkallande!”
Klara tycker också att det är roligt att få dela sitt intresse med andra i stället för att bara sitta hemma och skapa. Som kursledare får hon följa deltagarnas utveckling och många återkommer kurs efter kurs.
”Det är väldigt kul att se deras framsteg, hur de växer i sina kunskaper.”
Men det är också blandningen av människor som gör kurserna roliga. Efter några träffar börjar deltagarna lära känna varandra och samtalen kommer ofta igång medan de arbetar med leran.
”Det är mysigt att sitta och småprata i grupp. Människor från alla olika delar av samhället hittar något gemensamt och sitter och myser kring det.”
”Det är mysigt att sitta och småprata i grupp. Människor från alla olika delar av samhället hittar något gemensamt och sitter och myser kring det.”
Klara leder också kurser där en vuxen går tillsammans med ett barn. Det kan vara en förälder och ett barn, men lika gärna en mormor som ger en keramikkurs i present till sitt barnbarn. De kurserna tycker hon särskilt mycket om. Som barn hade hon själv gärna gått en kreativ kurs. I stället blev det, som hon uttrycker det, ”alla sporter i hela universum”, trots att hon inte alls tyckte om sport.
”Om det hade funnits något sådant här där vi bodde hade jag älskat det. Det är kul att man kan göra det för barnen som är som jag var. Många är superkreativa och säger: ’Jag har längtat efter söndag hela veckan.’”
Att bli kursledare har också fått Klara att bli tryggare i sin egen kunskap. När hon lite hastigt och lustigt började hålla keramikkurser fick hon lära sig att hon inte behövde ha svar på allt från början.
”Jag har alltid varit sådan som tvivlar på att jag kan så mycket, men jag fick lära mig att du behöver inte kunna allt. Du behöver inte ha svaret på alla frågor innan du börjar. Våga lita på dig själv och på att det du kan räcker. Resten gör vi gemensamt.”
Just det gemensamma lärandet tycker hon är en viktig del av en studiecirkel. Deltagare som har gått flera terminer sitter ibland på kunskaper som hon själv inte haft tidigare.
”Man har ju nytta av allas kunskaper. De har enorma kunskaper som jag inte hade och nu har jag fått lära mig. Det är ju precis så folkbildning fungerar. Folk ska väl utbilda folk, liksom.”
Ibland kan en kurs betyda mer för en deltagare än man kanske tror. Klara berättar om en man som kom fram till henne efter en målerikurs:
”Han sa: ’Jag har haft en så himla dålig dag i dag och det här var verkligen precis vad jag behövde. Bara få komma hit och se mina idéer komma till liv.’ Jag bara: ’Men åh!’”
Det är sådana möten som Klara uppskattar med att vara kursledare. Till den som själv funderar på att bli kursledare men kanske inte riktigt vågar ta steget har hon ett råd:
”Gör det. Det är jättekul. Man behöver inte kunna allt för att börja.”
Själv verkar Klara snarare ha fått motsatt problem.
”Enda nackdelen är väl att man vill vara där jämt.”
Text: Mi Carheden
