"Jag känner mig som mest levande när jag är på gränsen"

Text och foto: Caroline Flyjer

Spagettiövningen är en av uppvärmningsövningarna på teaterkursen, där någon börjar och andra får härma. Läkaren Daniella Boström har sökt sig till teaterkursen för att bli en bättre föreläsare.

– När jag föreläser känner jag mig ofta bunden av manuset och nu är jag mindre rädd att släppa det, säger hon.

Hon har tidigare gått en teaterkurs på Malmö universitet och märkte att övningarna fick henna att må bra.  

– Jag mådde bra av kursen, att gå in i olika karaktärer och få samverka i gruppen.

Samtidigt håller hon på och skriver en bok som både ska bli en fackbok om depression där hon berättar om sina egna upplevelser och erfarenheter. 

– Teater kan vara ett alternativ till terapi, man gör något med sin kropp och får känna sina känslor. Man får gestalta sina känslor i stället för att stänga av dem, som vi ofta lär oss i vår kultur, säger Daniella.

– Genom att spela teater kan man bearbeta sina upplevelser i en kontrollerad miljö.

Tio gånger har gruppen samlats på Limhamns Folkets hus och tränat teater. Kursen leds av skådespelaren Lena Frisk. Spagettiövningen följs av att Lena och deltagarna får kasta slängkyssar och olika interjektioner som åh, aj, oj, åt varann. Sen säger Lena:

– Ska vi hoppa in i hissen?

Efter manus får deltagarna spela fem personer som fastnar i en hiss. I scenen får någon panik, någon sliter av sladden till nödtelefonen, någon har en mobiltelefon som han inte vill visa och två verkar ha ett förflutet. Lena sitter på främsta raden och kommer med kommentarer och instruktioner. När karaktären Jonatan ska bli arg tycker hon att han skriker för dåligt.

– Du är som en ballong, du ska flippa. Det ska vara genant flippigt, säger Lena.

När Jonatan rytit till ordentligt byter några roller med varandra och så kör de samma scen igen.

Daniella tycker att improvisationen är allra roligast på teaterkursen. Att få en lapp med några få ord på och direkt kliva upp på scenen. 

– Det är jättebra! Det är bara att hoppa upp på scenen. På lappen kan det stå till exempel ”arg polis”. Så ska man interagera, spela, improvisera, kasta sig in i det. Man leker. Det är väldigt bra, säger hon.

Daniella tycker att det bästa är att hon får utmana sina rädslor. 

– Jag känner mig som mest levande när jag är på gränsen. 

Hon har tidigare utmanat sig själv genom att hoppa fallskärm, ta dykcertifikat, träna kampsport och voltige, att göra konster på en häst.

– Jag har hjulat av en häst i galopp, säger hon.

Såhär i slutet av terminen är stämningen väldigt avslappnad i gruppen, men det tog ett litet tag innan gruppen hade vant sig vid varandra. 

– Det var lite stelt i början. Men jag litade på Lena, hon är trygg och trevlig som ledare. Nu känner man sig säker i gruppen, säger Daniella.

De planerar till och med att gemensamt åka och titta på en av Lenas föreställningar.

– Efter tio gånger har man en speciell sammanhållning. Vi ska gå och kolla på Lena när hon är med i Eslövsrevyn efter nyår.