Bland keramik och lera fanns även vänskap för livet

I Medborgarskolans keramikateljé i Örebro möttes Jasmin och Majken för första gången. De kände inte varandra sedan innan. Båda hade anmält sig till en kurs i keramik, mest för att prova något nytt. Men redan under första tillfället sa det bara klick.

– Direkt kände jag att det här är en person jag kommer trivas med, säger de samstämmigt.

Sedan dess har de blivit bästa vänner. De ses inte bara i kurslokalen utan hörs varje vecka, delar livets stora och små frågor, pratar i telefon och har börjat planera nya aktiviteter tillsammans. Numera går de två keramikkurser, bara för att kunna träffas oftare.

– Det är inte alltid man längtar efter själva kursen, men man längtar efter att få träffa Jasmin, säger Majken.
– Ja, det är verkligen så, säger Jasmin. Vänskapen har blivit det viktigaste.

En vänskap som rymmer både skratt och sorg

Det är en ovanlig och stark samhörighet de två kvinnorna har byggt. De beskriver sin relation som varm, tillitsfull och rak, där båda får vara precis som de är. De pratar om stort och smått, från glädjen i att skapa till det som gör ont i vardagen. Vänskapen går djupare än det delade intresset.

–Jasmin är den som vägleder utan att begränsa, den som undrar varför skulle man inte kunna? Det betyder mycket, säger Majken.

Jasmin i sin tur är fascinerad av Majkens kreativitet.
– Det bara bubblar idéer ur henne, och det finns alltid ett djup, en mening. Varje alster bär på sin egen berättelse. Hon skapar med hela sitt hjärta.

Keramiken som sammanhang

I kurslokalen skapas det i lera, men framför allt skapas ett sammanhang. Både Jasmin och Majken lyfter fram hur viktig stämningen är. Kursledarna får dem att känna att allt de skapar duger, att det inte finns något rätt eller fel.

– Man jobbar med händerna, man är mitt i processen. Det är meditativt, säger Jasmin.
– Lera med chamotten lugnar mig, säger Majken. Särskilt när livet känns tungt.

Det är något med lera som material. Vännerna resonerar att fler borde hitta till keramiken, i dagens stressiga och digitala värld är det något med leran som naturmaterial som lugnar och grundar människor men också inspirerar och väcker kreativitet.

En pojke som klättrar

Ett starkt minne är när Majken färdigställde sin vision: en vas med en liten pojke som klättrar uppför kanten, ett konstverk om att övervinna sin rädsla. Kursledaren Mia och Jasmin hjälpte henne att förverkliga idén.

– När jag bar hem den grät vi alla tre. Det var så mycket känsla i den, säger Majken.
Nu har hon köpt ett skåp där hennes alster ska stå. För varje skulptur bär på en berättelse, och dem vill hon se och påminnas om.

Jasmin arbetar mer med funktionella former, Majken med symbolik. Men båda hämtar sin inspiration från vardagen, naturen, barnböcker och livet självt.

Det är svårt att tänka sig att de inte känt varandra längre än ett år. Samtalet mellan dem bubblar. De fyller i varandras meningar, skrattar, bekräftar och lyfter varandra. Det är något väldigt vackert i det.

– Vi är både lika och olika, men vi lyfter varandra. Det är en vänskap som betyder allt.

Att en keramikkurs skulle leda till detta, det trodde ingen av dem.