Ett skratt med ögonen gör all skillnad i världen

Karin beskriver Kultur i vården som en blandning av olika aktiviteter. Själv ger hon föreläsningar om allt mellan himmel och jord, alltid med stor respekt för att de som lyssnar kan vara dementa i olika grad och ha svårt att hänga med och minnas.

- Jag brukar ofta välja ämnen som de känner igen. Vi har pratat om t.ex. beredskapsåren och då minns de plötsligt något litet och så skiner de upp. Jag har berättat om Gustaf Fröding, Selma Lagerlöf och Monica Zetterlund, det är sådant de känner igen och det märks.

Karin berättar vidare med stor entusiasm. Hennes arbete ger mycket glädje, både till henne själv och till de hon träffar. Besöket blir ett avbrott i det vanliga och är alltid efterlängtat. Hon besöker tio olika boenden och får ofta höra att det är veckans höjdpunkt när hon kommer. Men även om jobbet ger henne mycket energi och glädje så finns det delar av det som är betydligt svårare att hantera. Att möta människor i demens är svårt och saknaden blir stor när de hon träffat ofta av olika skäl inte längre kan komma till träffarna.

- Det är så fint att få vara med om vissa saker, att få dela dessa stunder. Som när vi pratar om gamla tider och man ser i ögonen att en minneslucka plötsligt fylls i, det är som att tanken vaknar i dem och det ger mig energi.

Hon beskriver de boende som årsrika och säger att hon är tacksam över att få ta del av deras gedigna livserfarenhet. Och så säger hon de där orden som nästan får hjärtat att brista – att inget är som ett skratt med ögonen när inga ord finns kvar. Det gör verkligen all skillnad i världen. Och det är inte svårt att förstå.

Text: Camilla Danielsson Foto: Sandra Klingström