Jag hittade min riktning i livet tack vare folkbildningen

Jag hörde inte hemma någonstans i livet. Visste ingenting om var jag var, eller riktningen mot framtiden. Men då fann jag folkbildningen.

- Allt började med en kurs i Kundaliniyoga, som jag kom in på, via en god vän. Redan efter ett par gånger, kände jag att något hände. Jag fick nya vänner. Mitt sinne, och med den min nyfikenhet, öppnade sig. Från att ha varit en person som inte ifrågasatte någonting, som bara gled runt i en innehållslös massa, ville jag utforska mig själv och min omgivning. Ta reda på vem jag själv var.

- 2013, ett år senare, sökte jag kursen Lär dig skriva deckare, på Västerbergs folkhögskola. En distanskurs, med vissa träffar på skolan en gång i månaden. Ett underbart sammanhang, där jag träffade människor som brann lika mycket för skrivande som jag. Och jag sov borta flera nätter i Stockholm och Gävle, efter att ha varit en som aldrig någonsin sovit borta från hemmet. 2017 blev jag anställd som lärare i kreativt skrivande på Folkuniversitetet, där jag idag har undervisat flera grupper, både på plats och distans.

- Vilket jag gör än idag, samtidigt som jag dessutom medverkar i projektet Kultur för äldre, på Medborgarskolan. Ett underbart projekt, som jag är väldigt stolt över, där äldre människor på olika boenden får ta del av saker, som t.ex. högläsning och sittgympa, men även lyssna på musik.
Folkbildningen gjorde mycket för. Den gav mig nya, underbara vänner och, framför allt, kunskap.

- Folkbildning är kunskap. Kunskap som människor söker tillsammans och människor som lär av varandra.

Karin Sallander, kursledare hos bl.a. Medborgarskolan