Konst och hantverk

Rik på keramik

Alla som någon gång har stått bredvid och sett på när någon drejar vet hur enkelt, smidigt och tillfredsställande det ser ut. Tar man sedan chansen att prova samma sak själv så slutar det sannolikt i ett kladdigt, oformligt kaos och ett oidentifierbart objekt som slafsar runt på drejskivan medan man intalar sig själv med stor övertygelse att nästa försök garanterat kommer sluta med succé. För har man en gång testat, så vill man göra det igen.

Ronja Ejdestig började nyligen som kursledare på Medborgarskolan och har hållit på med lera sedan hon var barn. Hennes mamma gjorde trolldeg och de skapade tillsammans, något som Ronja minns med glädje och tacksamhet.

– Mamma tog det jag skapade på väldigt stort allvar redan från början. Hon benämnde det som konst och man fick verkligen lov att vara stolt över det man skapat. Det var fint.

I hennes släkt finns många konstnärliga människor som utövar olika konstformer men det är leran som stannat kvar hos Ronja. Hon uppskattar det oändliga i en lerklump, att den kan formas och omskapas om och om igen. Leran är ett material som liksom aldrig dör.

Ronja beskriver sina kursdeltagare som modiga människor. Från att inte veta hur man gör till att med stolthet dricka pauskaffet ur sin egenhändigt skapade mugg är stort och hon ser en massa olika lärprocesser träda fram under kursens gång.

– Det roligaste är ju när någon vågar kliva utanför sin comfort zone och testa något nytt. Då är det alltid någon mer som plötsligt hänger på och så vips, en persons modiga steg påverkar hela gruppen. Då blir jag stolt, säger Ronja med värme i rösten.

Ronja tipsar om att egenhändigt skapade konstföremål som slipats och målats är den perfekta presenten att ge bort och på frågan om hur lera och keramik i övrigt kan berika livet kommer svaret omedelbart.

– Det är bästa terapin under dystra stunder. Under perioder när livet känns tungt eller övermäktigt kan en drejskiva bjuda på den mest befriande formen av återhämtning, förklarar Ronja, och ja… jag förstår precis vad hon menar.

Text: Camilla Danielsson Foto: Helena Vincent