Vi är alltid starkare tillsammans

– Under hela min uppväxt hade jag vägen utstakad för mig. Jag skulle bli dansare. Vilket jag också blev. Jag är utbildad klassisk balettdansös. Men efter en allvarlig trafikolycka förändrades allt. Hela min identitet försvann över en natt, i och med att jag blev svårt skadad i olyckan och inte längre kunde dansa. Det var efter allt det jag insåg att jag måste göra ­något ­annat och till slut startade min akademiska karriär. Det var nämligen när jag började läsa socialpsykologi som jag fick verktygen för att förstå vad som hände i trafikolyckan, berättar Emma.

Socialpsykologer studerar bland ­annat interpersonell dyna­mik och gruppdynamik samt sociala utmaningar som fördomar, mobbning, utanförskap med mera. De forskar också om sociala interaktioner och de faktorer som påverkar, exempel­vis gruppbeteende, attityder, allmänhetens uppfattningar och ledarskap.

Så vad är det då som gör människan starkare i grupp än ensam?

Ja till att börja med är inte människan skapad till att vara en så kallad ensamvarg. Människan är skapad som ett flockdjur.

– Även om vissa människor kan bli provocerade av att man säger så, eftersom de inte ser människan som ett djur, säger Emma och skrattar.

Men vad menas då med att vi är flockdjur? För att ­förenkla det hela en smula kan man konstatera att för att utvecklas krävs andra människor. En sak som skiljer oss från djuren är det ­avancerade språk vi har, liksom att vi besitter en mellan­mänsklig förståelse.

– När vi är emotionellt trygga och ­känner anknytning selekterar vi vilka vi vill imitera eller härma eller bli berörda av. Gemensamt är dock att vi alla gör det och behöver det för att vi ska må bra. Vi skapar en mening med hjälp av språk och vi dras med som flockdjur i andras handlingar. ­Exempelvis en fotbollsmatch, där samman­hanget och ­gemenskapen är det som står i fokus medan den ­gemen­samma symbolen är laget och sporten.

En av de vanligaste orsakerna till ­psykisk ohälsa är ofrivillig ensamhet. Vad som egentligen händer och varför vissa ­drabbas av ofrivillig ensamhet men inte andra, kan bero på många olika faktorer. Några av dem kan vara att barn redan i tidig ålder riskerar att bli ensamma för att deras vårdtagare inte låter dem träda fram som en unik person. Det kan handla om så enkla saker som att välja fritidsintresse eller vilken kompis som anses lämplig.

Enligt Emma är det ytterst få, om man räknar bort personer med någon sjukdoms­bild, som aktivt väljer ensamhet.

– De som väljer att stå utanför gör det ofta i grupp. Alltså att man avviker i grupp. I dag är det många som väljer att avvika från fysisk gemenskap till fördel för datorskärmen. Då kan man ju tänka att det finns en form av gemenskap även där. Men den gemenskapen har begränsningar. Det kunde vi bland annat se under pandemin.

Emma tror att i princip alla mår bra av ­gemenskap. Ändå menar hon att det finns många exempel där man inte mår bra av den gemenskap som erbjuds men att det då som regel alltid finns någon annan form av gemenskap som passar desto bättre.

– Om man mår dåligt i en gemenskap så handlar det oftast om att man inte förstår sig på de andra eller att man själv inte blir förstådd. Går det riktigt långt så brukar det ofta komma rop på hjälp. Vi vet att män eller killar ofta är mer utåtriktade och kanske ställer till bråk i skolan eller liknande, medan kvinnor och tjejer är mer inåtriktade och där ser vi kanske ett självskadebeteende.

En risk Emma ser i att vissa väljer att försvinna in i den digitala gemenskapen är att man där blir en av många ansiktslösa. Man kan ha miljontals följare på TikTok men inte en enda nära vän.

En annan risk är det som kallas ”underhållning till döds” vilket är ett sätt att fly genom att gömma sig bakom en skärm. Kanske bingekolla på Netflix eller spela datorspel. Ensamt konsumerande. Det är också då det är lätt hänt att man blir en så kallad outcast.

Stimuli, underhållning och skyddad gemen­skap erbjuds då via en skärm.

Man kan gömma sig om man måste gå ut genom att ha hörlurar och en telefon. Men det som helt uteblir är de ­emotionella upp­levelserna. Och det är i de vi enligt Emma blir lyckliga.

- Genom att möta andra känner vi känslor!

För bara tio år sedan menar Emma att det fanns ett helt annat engagemang bland unga människor. Det kunde ­handla om klimatfrågan, feminism eller vad som. I dag finns inte samma typ av engagemang utan högst på unga människors önskelista är istället att få resa, tjäna pengar eller att bli entreprenör. Samt att hitta en partner för livet och stadga sig.

För att komma tillbaka tror Emma att samhället behöver finnas som en stötte­pelare. Hon tror också att demokratin riskerar att hotas eftersom det är i ­mötet med andra människor vi bildar och ­utbildar oss, vilket krävs för att vi ska kunna föra fredliga samtal där vi med goda ­argument försöker övertyga andra om hur vi bör leva tillsammas på bästa sätt.

– Ingen föds som en demokratisk med­borgare, det är något vi lär oss. Där tror jag att studieförbunden spelar stor roll.

Så kort och gott. Människan är social men också sårbar. Vi har massor med behov, begär och önskningar som vi inte kan uttrycka eller leva ut på egen hand.

– Mitt råd till alla som är ofrivilligt ­ensamma är att gå en kurs om något som intresserar er eller känns lustfyllt och kul. Kan ju vara allt från att lära sig ett språk till att lära sig att bygga något ­eller kanske en kampsport. Var beredd att lägga lite tid på att utveckla ditt ­intresse i grupp och på köpet kommer du både att bli bra på något och träffa andra med samma intresse. Då bildas en gemenskap och något du kan identifiera dig med och ­livet kommer att bli så mycket roligare!