Sagostund på romani blir kickstart för kommande projekt

I en tidigare artikel mötte vi Claudia Nordin från föreningen Gipsy Queens som är verksamma i Örebro. Deras mål och drivkraft handlar om att bevara och dokumentera sin egen historia och det kulturarv som annars riskerar att gå förlorat. En annan av eldsjälarna i föreningen heter Sandra Kwiek och när jag ställer frågan om vad föreningen betyder för henne börjar hon berätta med stort engagemang.

Föreningen startades 2019 och är således ganska ny, men de har redan hunnit med en hel del i sin strävan efter att hitta tillbaka till rötterna och dokumentera sin romska historia. Sandra är, med sina 30 år, yngst av föreningens i dagsläget 17 medlemmar och innehar posten som ordförande. Hon är uppvuxen i Sverige men hennes föräldrar är romer från Kelderashagruppen. Hon berättar att man som rom har sin tillhörighet i en grupp snarare än ett land och även att språket de talar skiftar rejält från plats till plats och det är kanske delvis därför som det inte finns något skriftspråk i romani utan endast talat språk.

- Språket har heller ingen grammatik, berättar Sandra och menar att grammatiken man använder beror på vilket land man bor i. Talar man romani och bor i Sverige så är det svensk grammatik som gäller, medan man i Frankrike följer den franska grammatiken.

Som språknörd känner undertecknad genast hur nyfikenheten vaknar till liv. Jag börjar ana att det romanska folket har en stark berättartradition och Sandra bekräftar.

- Vi har lärt oss genom att lyssna på de äldre generationernas berättelser. Man kan säga att vi fått lära oss våra ätters historia i sagoform. Som barn tog man in det som barnsagor men när jag hör det som vuxen tolkar jag in ett helt annat allvar, säger hon och menar att historierna stundtals är brutala och otäcka men att det förmedlats på en nivå som är greppbar för barn.

Många av föreningens medlemmar kan dela med sig av personliga berättelser om nära och kära som drabbats hårt i romernas många gånger tunga historia. Flykt, koncentrationsläger och känslan av att inte riktigt höra hemma gör kanske behovet av att bevara det som varit ännu starkare?

Sandra berättar med stor entusiasm om projektet ”I sagornas värld” som Gipsy Queens just nu driver i samarbete med Medborgarskolan och Vivalla bibliotek. Tillsammans med Claudia Nordin har hon samlat in och skrivit ner de berättelser som stått att finna. De har besökt sina äldre och samtalat kring minnen från förr och sedan sammanfogat detta med det de själva kommer ihåg av de berättelser de hörde som barn. Det har varit ett tidskrävande projekt men nu har det mynnat ut i ett antal sagotillfällen på Vivalla bibliotek då inbjudna romska barn får möjlighet att lyssna och pyssla kring sagorna. Detta kommer i sin tur att leda fram till en utställning som kommer att bli avslutningen på sagoprojektet.

- Det är fint att få göra det här tillsammans för det är så här vi kan se till så att kommande generationer inte glömmer bort vart de kommer ifrån. Med tanke på språkets struktur så är det svårt att få till översättningar till och från romani men vi har lyckats med en hittills i alla fall. Målet är vi ska kunna skapa en sagobok som finns på både romani och svenska.

Sandra beskriver projektet ”I sagornas värld” som en kickstart för något större. I pipelinen finns redan mängder av tankar om ett kommande projekt, som blir att samla ihop gamla fotografier och med olika medel ta reda på vilka människorna på fotografierna är, vilken relation de har till varandra och till de medlemmar som finns i Gipsy Queens idag. Tanken är att skapa ett släktträd vars grenar kan fortsätta att frodas i framtiden. För på något sätt hör de alla ihop, säger Sandra och sammanfattar med att definiera det allting egentligen handlar om – att bevara en växande släkts historia och se till att den blir något som alla kan ta del av.

Text: Camilla Danielsson