”Vi får unika plagg som ingen annan har”
En gång i veckan surrar symaskinerna för fullt i Rackstads hembygdsgård. Sycirkeln träffas, delar erfarenheter och syr. Varje deltagare tillverkar sina egna plagg och det kan vara allt från en skjorta, ett par byxor eller en klänning till kommande festligheter. Alla är överens om att det är just det unika som lockar. Att det bara finns ett exemplar av varje plagg.
– Så är det, det är roligt att kunna bära ett klädesplagg som dels är unikt, ingen annan har det, men som också sitter som det ska. Kläderna blir precis anpassade efter våra egna storlekar, säger Christina.
Deltagarna hjälps åt med provning.
– Att vara flera gör det möjligt. Behöver någon hjälp med att nåla in och anpassa så är vi där och hjälper varandra. Det är detsamma med mönster eller tyger, vi pratar ihop oss och skickar efter. Kommer man till cirkeln och är nybörjare så hjälps vi åt allihop och det finns alltid något mönster att låna, säger Christina som även gått kurser i att sy bad- och underkläder och kan tipsa deltagarna i det.
– Jag började egentligen här för att jag ville ha lite egentid när barnen var små. Då startade vi med lappteknik som senare kompletterades med klädsömnad. Det har varit så roligt att jag fortsatt under många år. Vi är ett härligt gäng i blandade åldrar och vi kan prata om allt mellan himmel och jord. Men vill man sitta tyst när man jobbar går ju det också bra, säger Susanne Holmqvist.
Sygruppen började som en vanlig studiecirkel, men är nu en kamratcirkel.
– Vi vill inte bara gå några år och sedan sluta, för vi har så roligt. Vi träffas ibland privat och äter tillsammans, men har också åkt på mässor och gjort gemensamma resor för inköp av tyger, säger Christina.
Cirkeln får med jämna mellanrum nya deltagare.
– De är så välkomna i vår fina gemenskap, vi är cirka 10-12 personer varje gång i åldrarna 28 till 86 år. Man behöver ha med sig en egen eller lånad symaskin till träffen. När vi började så hade vi gamla hederliga symskiner med raksöm och zickzack. Det funkar långt.
Karl-Johan Lejrin är enda killen i gänget. Än så länge.
– Det kommer säkert fler så småningom. Det gäller att våga upptäcka, prova och se vad kul detta är att skapa. Jag väver tyger och ville gärna kunna göra något av det, så jag anmälde mig för ett halvår sedan och har gjort både t-shirts och en jacka. Det känns fantastiskt att veta att just dessa exemplar är de enda i hela världen. Det som också är bra är att vi coachar varandra till att prova nya saker som man kanske inte skulle funderat ut på egen hand.
Fikarasten är viktig.
– Oh, ja och den är helig för oss! Då bryter vi och sitter och pratar, ibland bortåt en timme. Men det tar vi snart igen vid symaskinerna, säger Christina Jonsson.
