Kursledarkampen – när våra kursledare tar plats i köket
Här blandas smör, florsocker och personlighet i generösa mängder. Någon har bakat exakt en gång förut, någon har kockutbildning, och någon annan låter helt enkelt kreativiteten styra.
Det hackas, kavlas och dekoreras. Degar rinner ut, idéer spårar ur – och ändå är det fullständigt underbart. För det är ju inte bara en tävling. Det är ett möte mellan människor som brinner för att inspirera andra.
- Jag är helt talanglös i köket, skrattar en av deltagarna, men jag är konstskapare, det måste ju räknas för något!
Och visst gör det det. För även om resultaten ibland lutar lite snett, glänser något annat desto mer: samarbetet. Det där självklara, trygga sättet att lyssna in, stötta varandra och ha roligt ihop – precis som i våra salar.
Det är en brokig mix av erfarenheter som möts. En sångpedagog, en navigationslärare, en silversmed, en keramiker, en fransklärare, en danslärare och en sömnadsinspiratör. Alla med olika bakgrunder, men med en gemensam nämnare: passion för sitt ämne och ett hjärta för folkbildning.
Jag tror det är därför det blir så härligt. Vi är vana att få människor att känna sig trygga och våga prova nytt, det sitter liksom i oss.
- Jag tror det är därför det blir så härligt. Vi är vana att få människor att känna sig trygga och våga prova nytt, det sitter liksom i oss.
Och det märks. För även när vispen går åt fel håll, ugnen krånglar eller någon spiller ut hela gräddpaketet, är stämningen varm. Det flamsas, fnissas och hejas. Någon tar kommandot. Någon annan bjuder på spontandans. Och någon konstaterar med ett leende:
- Det här är precis som i en kurs: man kommer in som främlingar och går därifrån med ny kunskap och nya människor i sitt liv.
Kursledarkampen blev mycket mer än en tävling. Det blev en påminnelse om vad som händer när människor får mötas i glädje, nyfikenhet och kreativitet. Oavsett om det är över en drejskiva, ett piano – eller en kladdig bunke med kakdeg.
