Tisdagar med franska och skratt
Hennes ord fångar något som snabbt blir tydligt: det här är mer än en språkkurs. Det är en plats där man får tänka nytt, testa och skratta.
Gruppen består av Henrik, Anna-Lena, Marita och Maria, alla med olika bakgrund, olika liv, men med gemensam lust för att lära.
Marita började läsa franska för att kunna hjälpa sin son med läxorna, men upptäckte snart att hon själv också behövde något nytt.
– Man måste ju göra någonting i livet, säger hon. Vidga perspektivet lite. Det är lätt att fastna i sina vanliga rutiner. Den här kursen har verkligen rört om i huvudet, på ett bra sätt.
Henrik håller med:
Det är något med att använda fritiden till något meningsfullt. Det är härligt!
– Det är något med att använda fritiden till något meningsfullt. Det är härligt!
Flera i gruppen har rest till Frankrike och berättar hur mycket roligare det blivit att förstå en meny eller att våga prata lite med lokalbefolkningen.
– Det öppnar dörrar, säger Marita. Och det är häftigt att märka att man faktiskt kan.
Språket blir inte bara något de lär sig – det påverkar hur de ser på världen.
– Jag tycker man blir mer empatisk, säger Maria. Det händer något när man får syn på andra kulturer och andra sätt att leva. Man inser att det inte alltid finns ett rätt eller fel, bara olika perspektiv.
Alla i gruppen arbetar, som lärare, i kontorsmiljö eller något annat – och tar sig hit efter jobbet. Trots trötthet och vardagspussel är de eniga: kursen ger något mer än bara kunskap.
Lektionerna innehåller både dialogövningar, glosrepetitioner och högläsning. Ibland även sång och drama för att göra lärandet roligare.
Ledaren Eva ger utrymme för både frågor och felsägningar – och betonar vikten av att ha roligt.
– Ibland blir det knasiga meningar och konstiga uttal och då skrattar vi bara. Det är så man lär sig, säger någon i gruppen, och de andra nickar.
Och just det händer ofta. Att uttal blir fel och meningar vänder åt oväntade håll, men det blir också en del av det hela.
– Ibland säger någon något tokigt och alla bryter ihop av skratt, säger Henrik. Det är en del av stämningen. Och det gör lärandet enklare.
Efter några veckor på kursen märker deltagarna hur mycket som faktiskt fastnat – och att de vågar mer.
– Det är skillnad nu. Man vågar formulera sig. Och man har lärt sig att det inte behöver bli perfekt, säger Henrik.
Och kanske är det just det som gör tisdagseftermiddagarna i klassrummet så viktiga. Inte bara för att franskan utvecklas, utan för att deltagarna också gör det. De har hittat en plats där lärandet är roligt, där små framsteg firas och där man får växa.
Jag lämnar den skrattande franskagruppen med ett oväntat sug. Franska var inte direkt mitt favoritämne på högstadiet – men efter att ha mött den här gruppen känns det plötsligt lockande att själv bli en del av ett sammanhang där man lär sig ett nytt språk tillsammans.
