Vi använder cookies för att ge dig relevant marknadsföring och en bättre upplevelse av vår webbplats. Läs mer.

Skogsbad – Shinrin Yoku

I skogen minskar stressen, vi mår bättre och blir friskare. Men ändå verkar vi ha glömt hur man gör för att ”bara vara” i skogen. Det vill Laurence Nachin lära ut med japansk natur- och skogsterapi – Shinrin Yoku.

Vi har inte gått långt bort från ett villaområde och trafiken på Söderleden i Göteborg. Ändå omsluter Änggårdsbergens träd, grönska och tystnad oss helt. Eller ja, det är egentligen inte tyst, utan bara en annan sorts tystnad. Vindsus, lite prassel, fågelkvitter, en skogsduva som kuttrar. Laurence Nachin som är vår guide lägger sig ned i blåbärsriset och sluter ögonen.

– Det är viktigt att ta tid att bara vara, inte göra något hela tiden. Skogen är ett rum där du får lov till det, och min roll är att hjälpa deltagarna att öppna sina sinnen mot naturen, säger hon.

Vetenskapligt bevisat att skogsbad är helande

Laurence är mikrobiolog och natur- och skogsterapiguide utbildad av ANFT, Association of Nature & Forest Therapy. Natur- och skogsterapiguidning baseras på en japansk metod som heter Shinrin Yoku. Det betyder ungefär skogsbad och har funnits sedan 80-talet. Shinrin Yoku växte fram som en reaktion på vårt allt mer stressade samhälle och den försämrade hälsa som människor kan få av att leva i ett högt tempo i en miljö med för många intryck. Att det är helande att ta ett skogsbad, det vill säga låta sig översköljas av skog och natur, är faktiskt inte bara en känsla utan vetenskapligt bevisat. När du är i naturen aktiveras det parasympatiska nervsystemet som hjälper kroppen att återhämta sig. Skogens fraktaler – det upprepande mönster som växternas blad och grenverk helt naturligt har – har en lugnande effekt. Dessutom avger träd en sorts infektionsskyddande molekyler som kallas phytoncider. Japanska forskare lät sina försökspersoner vara tre dygn i skogen och kunde därefter se att de tack vare phytonciderna hade fått ökade mängder NK-celler som kan döda oönskade celler i kroppen, till exempel cancerceller eller virusinfekterade celler. Effekten höll i sig i en månad.

Stanna upp och använda sinnena

– Det är förstås inte fel att vandra, plocka svamp, springa eller promenera med en kompis och prata i skogen. Men det är viktigt att också stanna upp och uppleva skogen med alla sina sinnen; känna, lukta, se, smaka och lyssna, säger Laurence.

På hennes vandringar är gruppen ute två–tre timmar men går inte särskilt långt, några kilometer max, så vem som helst kan delta. Vad som händer beror på vilka som är med, hur många det är i gruppen och vad deltagarna vill göra. Inget är tvingande.

– Under ett skogsbad ska man gå igenom olika steg, men det märker inte deltagarna. För dem ska det vara enkelt och flytande, utan prestationskrav. Vi pratar inte om övningar eller uppdrag utan om inbjudningar som de kan tacka ja eller tacka nej till. Det kan vara att leta efter olika färger i naturen eller smaka på någon växt, säger Laurence.

Avslutande teceremoni

Ibland samlas deltagarna i en cirkel och delar med sig av känslor, upplevelser eller berättelser. Skogsbadet avslutas med en teceremoni.

– Lite som en japansk ceremoni men inte med så mycket regler. Jag brukar lite symboliskt göra te på växter från där vi har varit så att man verkligen tar in skogen inom sig. Ceremonin handlar om att ge tillbaka också – vi använder ofta naturen men tackar sällan för det.

Hon berättar om ett skogsbad hon haft dagen före med bara en deltagare.

– Hon har varit med några gånger och jag kände att hon var redo för något ”lite vilt”. Så jag bjöd in henne att ta av sig barfota och känna på gräset, mossan och stenarna. Hon funderade på saken en stund men provade sedan – och berättade att hon inte gått barfota i skogen sedan hon var barn. Då kände jag att vi lyckats.

Text: Sofia Eriksson | Foto: Sören Håkanlind

Skogsbada med Laurence